Kejsaren i Snogeholm

Snogeholm, en måndag i januari 2022. Väljer en kortare led, svänger lite hit och dit och går på en stig jag inte tidigare gått.

Spår efter vildsvinsbök, renrakade blåbärssnår, någon trädkrypare försvinner bak en stam. Det är lugnt men liv under ytan, där i skogen.

Då står den där. Stenen som berättar om Kejsar Wilhelm II:s jaktfrukost.
Han var inbjuden till greve Alfred Piper på Snogeholm för att skjuta (slakta?) av hjortbeståndet. Den tyske kejsaren fällde enligt samtida källor 28 bockar med kraftigt utvecklade horn.

I kvinnotidningen Idun fanns några bilder från tillfället. Där påpekas att:

”jakterna ha denna gång något hämmats af ett starkt regnväder, men jaktlyckan har det oaktat varit god och kejsaren hela tiden vid ett strålande humör, som naturligtvis förlänat en mycket animerad stämning åt de fester, hvarmed jaktpauserna utfyllts.”

Låt oss föreställa oss denna kejserliga jaktfrukost i en regnvåt Snogeholmsskog.

Notera den vågade bildbeskärningen av entrén till Snogeholmsslott i tidskriften Idun av 1899.

Wilhelm II har mest låtit tala om sig som en krigshetsare som var den som fockade Bismarck då denne inte var lika intresserad av att bedriva kolonialpolitik. Wilhelm II lär få stå ansvarig för såväl de tyska folkmorden i Namibia som tyskarnas inträde i första världskriget. Efter det kriget fick han själv snöret i den tyska novemberrevolutionen och fick flytta till Nederländerna. 

Även vid Skabersjös gods lär kejsaren har ägnat sig åt jakt och trots regn och rusk så kom han tillbaka 1902. Från den turen finns dock ingen minnessten.

Det här minnesmärket ett stenkast från kejsarstenen vittnar om humor och andra tider i slottsskogarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s