Dags för trandansen

Reportaget om trandansen vid Pulken utanför Yngsjö skrev jag 2014, så bry er inte så mycket om datumangivelserna. Det har publicerats i en rad olika tidningar. Men NU är det dags att skåda tranor i Sverige igen.

Onsdagen den tolfte februari cirklade årets första trana över naturreservatet Pulken, en knapp kilometer norr om Yngsjö i Kristianstad Vattenrike.

Ett tidigt första kittlande vårtecken.

Ännu dröjer det några veckor innan de riktigt stora transträcken drar in över östra Skåne, och förvandlar våtmarken vid Pulken till ett böljande, skränande hav av hoppande, dansande tranor.

Pulken har blivit en tydlig utmanare till Hornborgasjön i Västergötland. Ändå började det som ett sätt att hålla tranorna borta, för de hade sedan länge rastat i horder på slätterna söder om Kristianstad.

Antalet tranor växte i Västeuropa. Med dem problemen.

– Bönderna tyckte inte om tranorna, som satte i sig stora delar av vårsådden. De försökte skrämma dem med allehanda medel. Det i sin tur gjorde fågelskådarna förbannade. Vi var tvungna att hitta en lösning, berättar naturvårdssamordnare Hans Cronert, på Kristianstad Vattenrike.

En trangrupp tillsattes 1997 och på lantbrukarnas initiativ beslutade man sig för att försöka leda bort tranorna från nysådda marker genom att lägga ut mat. Men tranorna begrep inte riktigt var de skulle äta.

– De letade efter nysådda fält, mörka ytor. Vi var tvungna att spela med, att bearbeta fältet som vanligt, för att få dem dit vi ville ha dem.

– Tranorna har ett inlärt beteende och nu har vi till slut lyckats etablera en vana hos dem, säger Cronert.

Det som sågs som en vild chansning för att bönderna skulle få ha vårsådden i fred blev en succé. Bönder och fågelskådare har blivit de bästa vänner.

Fram till mitten av 1990-talet var det ett försumbart antal tranor som övernattade vid Pulken. 2012 var det nätter då mer än 7 000 tranor var på plats.

– När det står 7 000 tranor därute på fältet. Då är det alldeles fullt.

Det säger Carl Christian Tofte och redan rösten avslöjar hur stort han värderar upplevelsen. Han är konstnär från Köpenhamn, men har köpt ett hus vid Pulken så att han kan slå upp altandörren och se hur tranorna seglar in över markerna med de långa smala benen utfällda som landningsställ.

– När jag såg på internet att det här huset var till salu ringde jag omedelbart och bjöd så mycket att jag var säker på att ingen annan skulle få det, skrattar han.

Han var beslutsam. Han skulle ha det till varje pris. Det har han inte ångrat. Tvärtom. Tranorna har han dessutom mer eller mindre fått på köpet. Då han flyttade in för sju år sedan visste han inte hur mäktigt varken transträcket eller turistströmmen var.

Under samtalets gång tar han ständigt upp kikaren och blicken läser av horisonten, eller försöker han förstå vad det var för en fågel som nyss passerade.

Fågelskådare sedan barndomen har Carl Christian Tofte kryssat 170 arter bara från den egna trädgården vid Pulken, med sådana som hökuggla, sommargylling och kohäger – en av tre observationer i Sverige – som de ovanligaste.

Carl Christian Toftes konst handlar uteslutande om fåglar. Det är inte alls bara tranor. Men fågeln, säger han, är den schablon han använder för att uttrycka sin konst. Han är mycket exakt i streck och färger.

Carl Christian Tofte

I ateljén ligger drivor av mer eller mindre färdiga akvareller. Det är rovfåglar, till exempel en hel serie havsörnar…

– Jag vill gärna åskådliggöra hur man enkelt kan åldersbestämma havsörnarna, säger han.

… eller grönskimrande kolibris och andra exotiska fåglar från Sydamerika…

– Jag håller på med en bok om fåglarna i Bolivia, berättar han, men i nästa andetag tvekar han om han ska hinna få den klar, för han vill ju så gärna göra en annan bok om rovfåglar i Skåne och Danmark.

Carl Christian Tofte är en intensiv personlighet och vecklar som dragspel upp sina fantastiska skissböcker som han bär med i fält. Pennteckningar, ibland färglagda, där varje ledigt utrymme fyllts med anteckningar kring just den observationen.

De böcker han illustrerat eller skrivit fyller en hyllmeter.

Kolibris i Bolivias regnskogar och pilgrimsfalkar över Pulken till trots, så vet han att han borde göra klart mer material kring tranorna. När de, och turisterna, kommer i slutet av mars och början av april, så blir det många besök i Carl Christian Toftes ateljé, och han hymlar inte med att det är hans bästa tid ur ekonomisk synpunkt.

– En bok om Bolivias fåglar tjänar man inga pengar på, ler han.

För tre år sedan kom han ut med boken Trandans. I fjol presenterade han och flickvännen Jessica Lee Hjort en liten folder som berättar om tranornas beteende.

– Det roliga är att det ofta är människor som aldrig bryr sig om fåglar som plötsligt står här ute med kikare och skådar tranor. Kan man då ge dem lite kött på benen så att de förstår mer av tranornas beteende så blir jag bara glad, säger han.

Om den omtalade trandansen skriver han i foldern att det är en social aktivitet som upprätthåller förhållandet mellan makar och familjegrupper. Alla tranor dansar, även de yngsta. De dansar själva, tillsammans med maken eller familjevis.

– Att få se tusentals tranor börja röra sig som i dans, då böljar landskapet, säger han förtjust.

Vid Pulken finns ett torn för transkådarna. Här sitter en rad informationsskyltar som berättar om tranorna och området. Pulken betyder pölen. Det var det enda som blev kvar i slutet av 1700-talet då Helge å sökte sig ett nytt utlopp i Hanöbukten och den gamla Yngsjön sjönk undan och försvann.

Det passar tranorna utmärkt.

– Det här är perfekt för dem. De har mat och de har en sjö, eller våtmark, som är tre-fyra decimeter djup och då kan de övernatta där utan att behöva frukta räven, säger Hans Cronert.

Den första tranan har alltså redan siktats. Ännu är det dock för tidigt att börja köra ut mat.

– De här första tranorna är häcktranor som ofta stannar i området. De kommer ensamma, lite tidigare och är lite tuffare än de andra som sedan fortsätter norrut, säger Cronert.

När är det då dags att mata dem?

– Det är ett avgörande man får ta. Det handlar om när lantbrukarna sätter igång med vårsådden. Om då tranor har börjat anlända kan det vara dags att trycka på knappen.

För att ingen ska belägga Kristianstad Vattenrike med att locka dit tranor så har man regeln att vänta tills vårsådden är igång. Matar ja – mutar nej!

Ungefär 3-4 tunnland mark är det som lantbrukaren Ulf Börjesson i Härnestad sprider ut korn på. Det blir omkring tio-tolv ton som tranorna får smaska i sig. Länsstyrelsen och Kristianstads Lagerhusförening står gemensamt för kostnaderna.

– Lantbrukarnas organisationer tror på det här och det är vi väldigt glada över, säger Hans Cronert.

Mindre glada är man kanske ändå i Västergötland, där Hornborgasjön länge har varit etablerad i ensamt majestät som trandansens Mekka i Sverige. Där är man fullt medvetna om de senaste årens ökande konkurrens från Pulken i Kristianstad Vattenrike.

– Det finns nog tranor till oss alla, skrattar Hans Cronert, men samtidigt erkänner han att det oundvikligen blir en viss konkurrens mellan de båda platserna.

Skillnaden är främst infrastrukturen kring spektaklet. Vid Hornborgasjön finns under den korta säsongen enorma parkeringsytor, mat- och pryltält och möjlighet att köpa vykort eller täljda trätranor.

Vid Pulken är p-platserna begränsade och förutom tranorna är den enda underhållningen de gånger då personal från Vattenriket eller Nordöstra Skånes fågelklubb guidar och grillar korv på platsen.

Danska bussresearrangörer har emellertid upptäckt att de numera kan göra dagsturer till Pulken för att skåda tranor och inte längre behöver göra tvådagarsturer som inkluderar övernattning.

– De danska turisterna är en betydande del. Självklart handlar det om turistpengar som nu inte når Västergötland, tror Hans Cronert.

I fjol var transäsongen sen och kort på grund av våren. Ändå kom fler än 7 000 besökare till Pulken för att titta på tranor och den bästa dagen, den 14 april, noterades nästan tusen besökare. Under en tiodagarsperiod var det mer än mäktiga tusen tranor samlade på fältet framför tornet.

När ska man då bege sig till Pulken i år för att ta del av skådespelet med de dansande tranorna?

– Just nu har jag fått rapporter att de i stora mängder håller sig kring Marburg i tyska Hessen, på sin väg norrut från Spanien och Nordafrika. Där rastar de och äter innan de tar nästa etapp och stannar till på Rügen innan de flyger över Östersjön och in i trakterna kring Ystad och vidare upp över Österlen till Pulken. Det bör ta några veckor, säger Hans Cronert.

De är också väderberoende. Tidig vår betyder tidiga tranor och tvärtom. Men årets första, den tolfte februari, var mycket tidig.

På altanen utanför huset vid Pulken står en väntande Carl Christian Tofte och spanar söderut över vårhimlen med kikaren.

Kristianstad Vattenrike noterar noggrant tranobservationerna på sin hemsida och när tranorna väl är på plats går också en webbkamera igång.

Du hittar alltihop på: www.vattenriket.kristianstad.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s