På resa 6

Sjunde dagen i april. Bamburgh

Sigge vill på racingmuseum. Jag se klosterruiner. Förmiddagens regn och kyla avgör till Sigges fördel. Vi kör först till Duns i Skottland.

Av ren händelse är det den sjunde april. Samma svarta datum för 54 år sen brände fårfarmaren Jim Clark ut i spenaten vid Hockenheimring i Tyskland i ett formel 2-lopp han inte ens ville köra. Game over.

Dubble F1-världsmästaren Jim Clark kom från skotska Borders. Han ligger begravd på kyrkogården i Chirnside. På gravstenen står han i första hand som farmer, lantbrukare i Chirnside, Skottland och Pembroke, Bermuda dit han flyttade av skatteskäl när prissummorna steg.

Fräscha blommor pryder graven. En liten racing green Lotus, Matchbox, står med ett budskap från de som minns honom.

Jag hade själv en exakt likadan för femtio år sedan.

Jim Clark må vara bortglömd i den stora världen men i Borders minns man honom. Den gamle mannen jag frågar om vägen till kyrkan berättar omedelbart:

– Jag såg honom köra.

Det lilla museet i Duns är modernt och interaktivt. Via en analog telefon, en sån som förr i världen, kan man ringa upp folk som berättar om Clark. Påhittigt.

Mitt eget intresse för F1 försvann då scenerna från Monzabanan i Italien kablades ut på TV-skärmarna. Ronnie Peterson hade kraschat. I fjol tassade jag runt Zandvoortbanan i Nederländerna och i kommande boken Djävulens kök skriver jag:

Det var september 1978 och jag förstod att mitt intresse för racing och formel 1 nått vägs ände. Under min uppväxt hade jag varit fascinerad av racerbilarna och loppen, älskade filmen Grand Prix, och lekte egna lekar där bilarna och deras förare i form av små papperslappar körde varv efter varv. Det var Jackie Stewart, Jackie Brabham, Jackie Ickx, Graham Hill och så klart Bruce McLaren, på de berömda banorna; Spa, Brands Hatch, Monte Carlo och Zandvoort. Det kördes Lotus, BRM och Ferrari, Brabham och McLaren.

Själv hade jag kört gocart på en bana i Aviemore i det skotska höglandet under en språkresa och visste att jag hade talang.

Jocke Bonnier vann ett enda formel 1-lopp. Det gjorde han 1959 på Zandvoortbanan i Nederländerna. Han körde en BRM – en brittisk modell som hade stora framgångar på 1960-talet med de bästa förarna.

Jocke Bonnier var en av vännerna som följde Jim Clark till graven april 1968. Hans egen dödskrasch blev på Le Mans 1972.

Det regnar fortfarande, men framförallt blåser det när vi lämnar racingromantiken. I orkanen Diegos utkanter tassar vi vägbanken ut till Holy Island och Lindisfarne när det är ebb och farbart.

Hit kom danskarna seglande för fulla segel, gick bärsärk bland munkarna på klostret och inledde vikingatiden. Det var den 8 juni 793.

För cineastturisten: Lindisfarnes spektakulära miljö kan upplevas i den rätt märkliga Cul-de-sac av Roman Polanski. Skum historia som filmgurun Pelle Berglund rekommenderade på en sommarkurs i Skurup en gång.

Vägs ände. Söderut i morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s