Kalabaliken i Transnistrien

Den moldaviska utbrytarstaten Transnistrien är nu på allas läppar. Jag, Micke och Sigge passerade en solig augustidag 2017.

På väg in mot Tiraspol, huvudstad i Transnistrien.

I pass- och tullkontrollen på väg från Ukraina till Transnistrien blev det en stunds palaver och papper som skulle fyllas i innan vi kunde köra vidare.

Ett anslag vid passpolisens sida förkunnade att man riskerade åtal om tjänstemannen hittade en sedel i passet. Det skulle betraktas som muta och Transnistrien hade hård koll på korruptionen. Ärligt talat vet jag inte om det istället var en omvänd uppmaning att diskret skjuta in en dollar i passet. Men jag undvek det.

När jag fyllt i pappren om Sigge Lill-Cittra konstaterade damen i luckan att jag skrivit fel på raden där motorvolymen skulle noteras (varför den nu skulle det).

Enligt registreringsbeviset var Sigges trecylindriga motor på strax under litern, eller exakt 998 kubikcentimeter.

Damen trodde mig inte så jag fick peka ut Sigge för henne, där han stod parkerad utanför. Då fick hon ett skrattanfall. Att någon kunde få för sig att köra så långt i en så liten bil var henne fullkomligt främmande.

Resultatet blev att jag och Micke fick en dags uppehållstillstånd i Transnistrien. Sigge Lill-Cittra fick en hel vecka!

Sigge parkerar franskt i Transnistrien.

Vi tillbringade dagen i Fort Bender där man firade årsdagen av när ryssarna kastade ut turkarna ur landet. Utbrytarstaten Transnistrien ses som den sista kvarvarande Sovjetrepubliken, har hammaren och skäran i flagga och ”statsvapen” och ryska soldater på gatorna.

Bender var ju ett antal år svensk huvudstad i början av 1700-talet då Karl XII satt som oinbjuden gäst hos den turkiske sultanen, tills kalabaliken fick honom att dra hemåt.

Minnestavlan över Karl XII på torget i Bender är inte till kungens fördel.

Karl XII i Bender, föga bildskön.
Fort Bender.
Ryssar och turkar i duell.

En reaktion på ”Kalabaliken i Transnistrien

  1. Jag får lite lust att åka till Transnistrien. Känns som ett sagoland. Men jag vet att du är journalist, och bara förmedlar sanningen. Så det få väl bli en resa dit en dag. Tack för ett nära och aktuellt, men allt för sällan synt perspektiv!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s