Världsarv, spjut och fåglar

Bildnings- och inspirationsresa i öst. Del 7.

Dags för utfärd. Lämna stan. For på råd till Garni Canyon för att skåda fågel. Övertygades att också åka vidare till bergsklostret Geghard en bit längre bort.

Chauffören blev väl instruerad av hotellets receptionist Emma. Kostnaden var klar. Hans order var att vänta när jag gjorde egna expeditioner. Men han pratade bara armeniska och ryska. Så det var ganska tyst i bilen.

Varmt. Riktigt varmt.

En smal väg ledde ned i klyftan där ån Goght slingrar sig fram. Höga bergväggar omsluter och alldeles vid byn Garni har berget stansat ut perfekta kvadratiska pelare som ställer nordirländska Giant’s Causeway i skuggan. Makalöst spektakulärt och som alltid då, näst intill omöjligt göra rättvisa i bild. Det kallas Symphony of rocks, stenarnas symfoni.

Några hundra meter ned är det stenlagt och de inhemska turisterna föredrar att ta bilen ända fram. Jag parkerade taxi och chaufför och gav mig iväg nedåt för att utforska klyftan.

Fågelskådandet blev sådär. Fick väl till slut fram en tre-fyra oidentifierade rovfåglar, som seglade högt däruppe. De som tjirrade i buskarna gick inte att se.

En vacker fjäril poserade. Många fler slöt sina blad eller dansade bara ystert runt.

När jag passerat tiotusen steg, gjort slut på vattnet och masat mig upp ur den stekheta klyftan i sjöblöt skjorta for vi vidare. Klostret insprängt i berget i Geghard är ännu ett av Unescos världsarv. Grundat på 300-talet av Gregorius Upplysaren byggdes det ut med riktigt kapell 1215.

Det kallas spjutklostret då det spjut som någon illvilling stötte i Jesus kropp då han hängde försvarslös på korset fördes hit. Spjutet har nu flyttats till en annan kyrka i en annan stad i en annan del av Armenien, men lär finnas kvar.

Det är inte bara en turistattraktion; månglarna utkörda och man kunde hitta ost, korvar och kylskåpsmagneter på gårdsplan vid parkeringen, det är också en levande kyrka. I sakta mak rörde sig folkmassan i kryptans dunkel, planterade sina böneljus och kom slutligen fram till den svartklädde figuren vid altarringen. Någon föll på knä, andra lät Fader Gregorius efterträdare uttala välsignelser och svänga sitt kors över dem. Armenien kallar sig det första kristna landet.

Jag smög ut, siktade en fink i en buske, och letade upp min chaufför. Seansen var över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s