Hågad för Haugesund

Haugesundsgatan finns i min hemstad Ystad. Det finns en förklaring till det. Som god Ystadsbo passade jag på att besöka Haugesund i september då jag tillbringade en tid i Stavanger. Utdrag ur kommande bok Djävulens kök.


Odyssén på Vestlandet fortsätter. I dag Haugesund. Fram till 2008 var det Ystads vänort i Norge. Sen tyckte man det var trams med vänorter och avvecklade alltihop.

Jag misstänker att det var ett svenskt beslut. Kommunpolitiker som vill dra åt de ekonomiska skruvarna samtidigt som man fasar för att ”representera” och i fyllan och villan betala med fel bankkort. Ingen lokaltidning med självaktning underlåter granska vänortsbesökens intressanta kvittoremsor.

Som en kvarvarande rest av en svunnen tid finns faktiskt Haugesundsgatan kvar i Ystad. Kvarteret bakom Vänortsgatan. Ett gott exempel på hur långt svenska kommuntjänstemäns fantasi sträcker sig när det är dags för gatunamn.

Haugesund lär vara den stad i Norge som har störst problem med droger och här dör narkomanerna av överdos mer än på andra håll. Utan kvitto på inköpen.

Det är måhända också ett slitet litet samhälle. Det domineras av trähus i liggande vitmålad panel som i många skärgårdsbyar. En gågata skär genom city och hyser en uppsjö secondhand- och loppisbutiker. En av dem ser riktigt lovande ut. Den är tyvärr stängd, men det röran i skyltfönstren vittnar om har jag inte sett sedan jag hittade ett charmigt och lätt förfallet antikvariat i Leiden i Nederländerna.

Runt några av stadens offentliga soptunnor har det fästs muggar med ett spännband. Där kan man placera sina returburkar eller PET-flaskor så att de som samlar för pant inte behöver riskera något genom att sticka ned handen i skräpet. Smart eller cyniskt?

Varvet dominerar Haugesund. Här bygger man för fullt på en gigantisk plattform som senare ska asas ut i Nordsjön och borra olja, för även om Norge själv ska minska sitt oljeberoende så ska man fortsätta dra in pengar. På varvet lär också Frihetsgudinnan monterats innan den hamnat i New York.

Strax norr om stan ligger Norges grundare Harald Hårfager begravd. Sägs det. En obelisk är rest över platsen. Stans ojämförligt största turistattraktion.


Rådhuset lär vara Norges finaste rådhus i nyklassicistisk stil. Det finansierades delvis av skeppsredaren Knut Knutsen för att fira dennes 50-årsdag. Det kallas nyklassicism, men jag säger gammelkommunism. En sovjetinspirerad vulgärbyggnad som passat bättre i Minsk, hörru Knut. Framför huset ligger en stor öppen park.

I hamnkvarteren där de fina restaurangerna ligger på rad på kajplats framför norska lustbåtar i miljonklassen sitter hon sexigt dinglande med benen i snäv kjol och tajt jumper, Marilyn Monroe. Den ena skon har hon likt Askungen tappat. Även den statyn har finansierats privat.

Pinuppan som alla tycks ha full rätt att älska. Vad i hela fridens namn gör Norma Jean Baker framför Sillexporten i Haugesunds hamn?

Jo, det sägs i födelseattesten att Marilyns pappa hette Thomas Mortensen och att hans far i sin tur kom från Haugesund. Men uppgiften betvivlas från olika håll, inte minst på släktforskarsidor på internet, eftersom Gladys Baker, stjärnans mor, hade skilt sig från Mortensen rätt långt innan Marilyn föddes.

Istället strulade hon under den tiden med en gift man, Charles Stanley Gifford, som inte ville synas med namn i sammanhanget. Möjligen något han ångrade när bebisen växt upp. Gladys själv var född i Mexiko.

I Stavangers hamn hittar jag Dalai Lamas fotavtryck. Om hans farfar vet jag ingenting.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s