Han var norrman!

När den andra upplagan av Den falske ingenjören gavs ut valde jag den här bilden som omslag.

Med tanke på hur debatten rasar om dokumentärfilmens exakthet att följa verkligheten så vill jag utan skammens rodnad på kinderna avslöja att skankarna på omslagsbilden av boken om svenska spår i Argentina tillhör en norrman! Han heter Sverre Kleiven.

Nedanstående text är hämtad ur ett inlägg på min blogg under tiden jag bodde i Argentina.


Sverre är alltså norrman och äger en chacra strax i Oberás utkant. Den kallas Kleivlandia.

En gång i tiden var han och hans far yerbaodlare som så många andra, men så gick de successivt över på frukt. Nu har han lime och apelsinträd i långa banor, och han gläder sig åt att det växer så det knakar.


Jag imponerades av hans utsago att träden skördas fyra gånger per år. Pastorn lärde sig att grannen Eric Barney byggde sitt första hus av virke från ett enda träd.

Det fanns mycket att imponeras av. Förutom lime och apelsiner, pillade Sverre ned en mogen papaya (mamón) till pastorn, som ääääääälskade papaya. Vi såg mango, bananer och ett enormt träd med avocado (palta), där dock de frukter som fanns kvar satt så in i bomben högt att vi hade behövt hjälp av pastorns Fader för att plocka ned dem. Den hjälpen kom icke.

Sverres farfar anlände från Mosjön i Norge till Buenos Aires som invandrare. Han var egentligen på väg till Australien, men emigrantfartyget brann upp under ett stopp på Kanarieöarna och farfar Kleiven hade inte tålamod att vänta på nästa skepp till Australien. Han hoppade ombord på en ångare till Argentina. Där fick han låna pengar till en tågbiljett till Provincia Misiones – och därför är Sverre pensionerad fruktodlare i Oberá.

Han pratar en utmärkt skandinaviska, hustrun Ana också – hon är av dansk börd. Sonen Roberto är åkare och kör långturer över pampas.

Sverre och Ana i Oberá 2009.

Det var också Sverre som stillade min ormrädsla då vi var ute och traskade runt chacran. Jag undrade över den giftiga korallormen, om den fanns där.

– Jo, svarade Sverre, det gjorde den nog, men dess gap var så litet att den inte kunde komma åt att bita någonstans om man inte råkade ge den fingret, och det behövde man ju inte.

– Dessutom, tillade han, fanns det serum i Sao Paulo.

Ungefär hundra mil bort, men kanske inte så mycket för Sverre Kleiven som hade eget plan och flög själv om det behövdes.

Den falske ingenjören kan du köpa på Bokus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s