En annan junidag

I våras körde jag Sigge till Northumberland och Skottland. Vi besökte bland annat legendomsusade Lindisfarne som är betydelsefull i vikingahistorien. Utdraget här är ur min kommande bok Djävulens kök.


Ingen annan tidsålder är så exakt daterad som just vikingatiden. Den inleddes den 8 juni år 793.

Historikern Åke Ohlmarks slår till och med fast att det var mellan elva och halv tolv på förmiddagen. Det var då norska sjöfarare körde upp långskeppens stävar på sandrevlarna kring den heliga ön Lindisfarne i Northumberland i norra England, och steg iland.

Där låg St Cuthberts kloster och kyrka. Ett viktigt och välmående religiöst centrum. Det var nordmännens mål.

Ohlmarks dramatiserar händelsen i boken Vikingatågen och runstenarna (1981):

”… de vrålande, tjutande djävlarnas anstormning, i tolvmannaskaror med de bistra, skäggiga karlarna i livrockar och trånga hosor i gåsmarsch efter varandra, alla höjande stridsyxor och svärd över sina huvuden. Munkar och nunnor blev skoningslöst nedhuggna eller bortsläpade under spott och spe, sedan de klätts av in på bara skinnet. Också lekbröderna misshandlades och drängar och rättare höggs skoningslöst ned.”

I dag är det betydligt lugnare att vandra runt bland turisterna som dras till klosterruinerna på den sägenomspunna ön.

Lindisfarne, eller the Holy Island som den också kallas, ligger inte ens en kilometer utanför den northumbriska kusten. Det finns en asfalterad vägförbindelse med fastlandet och det är fullt möjligt att köra bil ut till ön när väl tidvattnet dragit sig undan.

På ön sitter åtskilliga skyltar som berättar om vikten av att hålla reda på tidvattnets ständigt ändrade schema. Ett tiotal turister fastnar årligen med bilen då Nordsjön strömmar till. Vilket den gör två gånger om dygnet med ständigt förskjutna tider.

Bilisterna som hamnar i bryderi måste i många fall plockas upp av sjöräddningen, ibland med helikopter. Trots allt är det en mycket liten del av alla 750 000 besökare som årligen vallfärdar till ön som råkar illa ut.

I Roman Polanskis kultförklarade film Cul-de-sac (1966) är inledningsscenerna inspelade på den smala vägremsan ut mot Lindisfarne. Huvudpersonerna tvingas vada i halvmeterhögt vatten sedan de i sin lilla Morris överraskas av tidvattnet.

De tar sig sedan ut till Lindisfarne slott som ligger allra längst ut i havsbrynet. Ett slott som inte är ett slott på en ö som inte är en ö, enligt engelska National Trust som sköter om naturområden och kulturbyggnader i England, Wales och Nordirland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s