Happy station

RADIOMINNEN 4

Bland de första utländska radiostationerna jag hörde på min Dux, en typisk sängkammarradio i gulnad bakelit och knaster i knapparna, var Radio Nederland. De hade varje söndag en radioshow som hette Happy station.

Programledare var Tom Meyer. Han blev min första radioidol efter fars favoriter Sigge Fürst med Frukostklubben, CG Hammarlund med Bilradion och Martin Ljung i radioteatern om Dickie Dick Dickens med kommissarie Hillbilly och den sköna Effie Marconi.

Tom Meyer var i luften varje helg. Först på engelska och sen på spanska. Han var ett språkligt fenomen. Född 1938 av en schweizisk mamma och en holländsk pappa, uppvuxen i Karibien talade han fem språk flytande men inte spanska. När Radio Nederland ville att han skulle sända även Estación de la alegría på spanska lärde han sig på sex veckor.

Tom Meyer signerar idolkort.

Han var vänlig och rolig. Det var Tom som myntade uttrycket:

– Smile even though it kills you and you will die with a silly grin in your face.

Programmet flödade av smiles across the miles och oftast avslutades det med ett keep in touch with the dutch.

Programmet var enklast möjliga. Han läste och kommenterade lyssnarbrev och spelade musik. Det var Toms förtjänst att programmet var så populärt.

Happy station var ett urstarkt varumärke för Radio Nederland i kampen om en internationell publik. Tom Meyer efterträdde lika populäre Edward Startz som sänt programmet i 41 år och krattat manegen.

Edward Startz.

Jag var studiopublik i Hilversum en gång i mitten av 1970-talet då Happy station sändes med publik och träffade Tom Meyer också, liksom Eddie Startz, på svenska radioträffar.

BBC hade ett program som hette Listener’s choice som var ett utpräglat önskeprogram. Jag fick dem att spela Family Four en gång och hörde faktiskt när det spelades Vita vidder från London, trots att jag inte lyssnade regelbundet på just det programmet.

Radio Luxemburg återkom man ständigt till. Jag lyssnade inte regelbundet på dem, men det var ingenting jag nämnde för den legendariske DJ’n Tony Prince när vi flög helikopter tillsammans över norra Skåne.

Som nybliven lokalredaktör på Smålänningen i Älmhult förvandlade jag det mesta som hände till nyheter eller reportage. När Tony Prince från RTL skulle uppträda i diskot på dansstället Vägasked utanför Höör och senare samma kväll i Silverdalen i Älmhult är det klart att jag bokade in mig i helikoptern för ett ovanligt reportage.

I 200 knyck i luftlagren över Hästveda, Osby och Killeberg for vi fram.

Tony Prince till höger. (Bild: Sven-Eric Jonsson).

Radio Luxemburg var en osannolik popsaga men allting har en ände och när jag och Sigge gjorde en lilleputtresa 2013 fick jag tillfälle bese de klassiska masterna i Marnach alldeles innan de monterades ned och såldes som skrot.

I en krönika i Kristianstadsbladet skrev jag:

Jag ser dem på kilometers håll – rödvita pinnar som sticker 105 meter upp i luften. Det är antennerna som sänder ut programmet för Radio Luxemburg, en gång popradiostationen nummer ett i Europa. The Giant 2-0-8, som sänder på mellanvågens 1440 kHz.

Radio Luxemburgs sändaranläggning var, tillsammans med sovjeternas Kaliningrad, den mest potenta i hela världen med sina 1,2 Megawatt. Så hördes den ganska bra också hemma i Sverige med sina pop- och rockprogram på engelska.

Men 2014 är äventyret över. RTL tvingas stänga hela anläggningen. Om antennerna ska monteras ned vet jag inte, men on-knappen slås i alla fall till läge off.

Utanför en bensinmack i Marnach är det loppis på söndagsmorgonen och jag pratar lite med några av antikhandlarna. I fonden ser man de stora antennerna.

Jo, det är faktiskt byborna som tvingat fram en stängning av Radio Luxemburgs mellanvågsanläggning. De har tröttnat på att få smällar av statisk elektricitet så fort de tar i något metallföremål i hemmet. Dessutom hör de programmen även om de inte har någon radio påslagen. Ett domstolsbeslut har tagits och nästa år stänger den här legendariska rösten på mellanvågsbandet för gott.

Medborgarna som fått nog kallar sig ”Fir méi Liäwensqualitéit” och betyder ungefär ”för vår livskvalitet”. Pop- och rockprogrammen på engelska som en gång gjorde RTL till den viktigaste aktören på musikmarknaden är heller inte kvar. Det är länge sedan de försvann. De senaste åren har det spelats en del 50- och 60-talspop i ett tyskt program, men sändaren har också hyrts ut till bland annat China Radio International. Kanske var det droppen som fick bägaren att rinna över i Marnach. Det kinesiska utlandsprogrammet är inte vad man önskar sig i stuprännan, tryckkokaren eller kylskåpet.

När jag lämnar loppmarknaden i Marnach plockar de fortfarande fram. Det blåser snålt och jag lyssnar i vinden efter ett käckt: Ni-hao, this is China Radio International, men hör ingenting, här i Europas självklara mitt. Jag sätter mig i bilen och styr ut på landsvägen, nu hemåt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s