Im Harz Eins

I torsdags, första vandringsdagen i Harz, blev det dramatik då jag för första gången kom i närkontakt med en skogsmård. Jag gick på stigen från Bad Suderode mot utsiktsplatsen Wolfsbergblick när jag överraskade en ouppmärksam figur i dikeskanten. Han for runt som ett jehu, skrämd från sans och vett, och rakt upp i ett träd där han satte sig och plirade mot mig under någon minut innan han fortsatte och försvann. Jag visste inte riktigt vad jag hade sett men hann slänga iväg några bildrutor mot platsen där jag fick för mig att han satt.
Jodå. Visst var det en skogsmård. Det tyckte jag var roligt, första krysset, samtidigt som jag funderade ett varv över om det möjligen också fanns björn eller varg i närheten. Det var bara jag på tre fjärdedelar av turen.

Det blev en milarunda och avslutningen tog sin tid för jag passerade välansade trädgårdar med blommor och fjärilsbuskar. Pärlemorfjärilar och andra oidentifierade flygande fän. Hade grannarna varit hemma hade jag polisanmälts för att smyga runt trädgårdarna med ett 400 mm teleobjektiv.

Fast här i Harz, gamla DDR, är man ändå något mer avslappnade. Inte lika mycket vaktbolag, kameror och hundar som i väst. Istället fler nedgångna gamla ruckel, ödetomter och stängda restauranger.

Eftermiddagen ägnades åt Quedlinburg. Jag tog tåget in. En klassisk gammal rälsbuss på smalspår. Jag och en äldre man steg på i Bad Suderode, där jag bor. Endast tågföraren fanns ombord. Ingen konduktör. Ingen biljett. Bussen tillbaka kostade inte heller något. Det är återbäringen på turistskatten som jag fick betala på hotellet.

Quedlinburg är en av många medeltida tyska korsvirkeseldoradon som lever hårt på gamla hus och vackra vyer. Svenska prinsessan Sophia Albertina, Gustav III:s syster var statschef här under några år kring sekelskiftet 1800. Turistinformationen hade inte en aning och slottsmuseet var stängt på grund av renovering. Kass.

Åt istället en riktigt god tagliatelli med laxbitar och njöt en pilsner.

Kvällen före, i onsdags, tillbringades på ortens krog. Ett gasthaus en kilometer söder om byn med en servitör som antingen var amatörrevyskådis eller också verkligen en mix av Mr Bean och Basil Fawlty.

Skogsmård.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s