Mia och Olle

Nästan samtidigt fick jag tvenne böcker om resor och resenärer. Min dotter, bibliotekarien, kom med Mia Kankimäkis Kvinnor jag tänker på om natten. Vännerna och kollegorna Uffe och Annika hade Olle Hammarlunds Resan till paradiset med på kräftkalas.

Två väldigt olika reseböcker men ändå med en viss gemensam tanke. Att presentera resenärer, framförallt skrivande sådana.

En bok om kvinnor och en som handlade nästan uteslutande om män utan att egentligen annonsera det.

Olle Hammarlunds bok har jag haft näsan i tidigare. Många figurer är som gamla bekanta. Jag hittar Filéen från Guyana här, Charles John Andersson från Namibia, Linné och hans apostlar, militärer och upptäckare. En salig blandning. Men Olle reser i bokhögen. Han ger sig inte iväg till Madagaskar för att kolla hur breda baobabträden är.

Olle Hammarlund är ju bördig från Kristianstad.

Mia Kankimäki kommer från Finland. Hon fascineras av kvinnliga upptäckare och resenärer som ger sig ut på vådliga resor och äventyr. Hon förvånas och förbluffas och ställer frågor. Hur kunde de? Hur gjorde de? Vad drev dem?

Hon förmedlar små förnumstiga råd:

Skriv böcker, samla stenar och sov under ett bord om det behövs.

Det går ju inte att fråga Karen Blixen, Mary Kingsley eller Nelly Bly så Mia Kankimäki försöker själv reda ut och få svar på frågorna. Hon ger sig själv iväg. Till Afrika, Japan, Italien… Avslöjar både sig själv och Karen Blixen under en resa till Kenya.

Paramaribo, Surinam

Riktigt besläktad känner jag mig med Isabella Bird som praktiskt taget tynade bort, sjuk och deprimerad, när hon gick hemma men levde upp, blev frisk och stark under ofta strapatsrika resor. Så kan jag själv känna det.

Engelsmannen Bruce Chatwin formulerade ett liknande utanförskap i ett brev till systern Elizabeth:

I’ve decided to leave England. The only country in which I do not feel at home.

Mia åker till Florens och begapar de utomordentligt skickliga kvinnliga konstnärerna under medeltiden som finns representerade på museerna men hela livet kämpat mot de onaturliga begränsningar som kvinnorna tvingades leva under. Inte bara av regler och lagar utan även rent fysiska som ett smått ändlöst barnafödande.

Jag måste googla Sophonisba Anguissola för att få se hennes konst, jag köper Mary Kingsley på ett antikvariat och plockar fram min gamla artikel om storviltjägaren som var Karen Blixens gudson under tiden jag läser Mia Kankimäki.

I bakhuvudet planerar jag nya resor…och har nu rensat Bokbörsen på Ystadförfattaren Karl August Gosselmans böcker från Karibien och Colombia.

Läs själv:

Mia Kankimäki: Kvinnor jag tänker på om natten

Olle Hammarlund: Resan till paradiset

Det närmaste jag kommit Karen Blixens afrikanska farm är mötet med Andrew Holmberg i St Olof som var född i Karen Blixens gästrum och hade henne som gudmor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s