I Minnesparken

Dagarna före jul dömdes förre polisen Mario Sandoval till 15 års fängelse för att ha varit ansvarig för 24-årige studenten Hernán Abriatas försvinnande och troliga död efter en kidnappning den 30 oktober 1976.

Detta är ett i raden av exempel på hur den nuvarande argentinska regimen fortsätter att dra diktaturens ansvariga inför rätta. Enligt BA Times har redan tusen domar fallit för brott mot mänskligheten under åren 1976-83.

69-årige Sandoval tog sin tillflykt till Frankrike 1985 bara något år efter diktaturens fall och hade fått franskt medborgarskap innan rättvisan hann ifatt honom. Flera hundra åtal hade väckts emot honom, men det var bara i fallet med Hernán Abriata som Frankrike accepterade utlämning.

Sandoval kallades ”churrasco” vilket ungefär betyder grillbit på svenska och anledningen till det var att han gärna lade sina fångar på en metallskiva som han sedan kopplade ström till.

Det kan man fundera på när man flanerar i minnesparken längs havet, strax utanför Jorge Newberryflygplatsen. Med ungefär tre minuters mellanrum lyfter det ett plan på väg någonstans i världen. Dånet och den tunga flygkroppen som far förbi däruppe blir en symbol för friheten.

Någon minns ännu ett av diktaturens offer från 1976.

Minnesparken är en skulpturpark. Här finns den numera obligatoriska muren med alla namnen ingraverade på de försvunna och döda. De som kastades ut i La Plataviken för att dö, de som grillades av El Churrasco eller de som bara försvann.

Konstnären Roberto Gómez har gjort Minnenas torn, ett verk som sägs format av allehanda tortyrredskap och medeltida vapen som ska få folk att reflektera över hur våld och grymheter följt människan genom seklerna.

En annan är mannen i havet av Claudia Fontes. Det heter Rekonstruktion av ett porträtt av Pablo Míguez. Denne Pablo kidnappades och försvann redan som fjortonåring. Troligen dumpades hans kropp som så många andra i La Plataviken.

Det finns också en rad vägmärken som gjorts om till olika terrorsymboler.

Självklart finns inte Videlas grav i Minnesparken. Lusten att hitta den är inte heller stor.

Det finns en ny argentinsk film, 1985, med min favoritskådespelare Ricardo Darín (från bl.a. Oscarsvinnaren El secreto de sus ojos) som handlar just om hur man drar diktaturens förbannade mördare inför rätta. Den vill jag se.

Vapen och tortyrredskap från seklers gång på en stång.
Han var bara fjorton år då han försvann, Pablo Míguez.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s