Folk man möter

Det är folk man möter, människorna, som är livet. Det kommer Paul och jag överens om när vi ses igen en torsdag förmiddag över en kopp kaffe på Café Poesía.

Det är tretton år sedan vi sågs senast. Han är numera en 87-årig gentleman som delar boende mellan Buenos Aires och Washington D.C. Då, för tretton år sedan bodde han i Yosemite i de kaliforniska bergen och hade just upptäckt tangon.

I dag dansar han inte längre. Men han är gift med Laura som han hade träffat just då för tretton år sedan när vi bodde grannar i San Telmo.

Paul är en av de här grabbarna som alltid har projekt på gång. Då var han i full gång med att filma och spela in en språkkurs på spanska med motiv från tangovärlden. (Inom parentes sagt lyckades han få en förvirrad svensk att bidra med svensk text också i språkkursen).

Sedan dess har han skrivit tre böcker. Förutom en självbiografi har han skrivit två romaner – en om kampen mot tobaken, den andra om klimatet.

Han säger att han bor alldeles i skuggan av Pentagon och JP Morgan Chase Bank i Washington och att han har suttit, som en annan Greta, utanför banken med ett plakat om att det är självmord att göra affärer med Chase, som är en av de riktigt stora finansiärerna av den fossila industrin.

Paul – the demonstrator!

Han drivs av sin övertygelse.

Efter mina nio månader i Argentina (2009-2010) gjorde jag som avslutning på den bloggen ett collage med porträtt av människor vi mötte på ett eller annat sätt. Paul finns här och många andra. Känner du igen någon? Är du också är med? I morgon träffar jag Erik. Han är inte med. På söndag Clas och Anneli. De kan du hitta om du söker…

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s