När jag lägger mig på kvällen i rum nummer 24 på Hotel del Lago i San Bernardino är jag hotellets enda gäst. Gustavo, receptionisten, håller öppet ytterligare en timme. Sen går han också och lägger sig.
Jag är inte spökrädd, men…
Kvällen har jag suttit i ett långt samtal med hotelldirektören Osvaldo på ett fik i byn. Vi har avverkat kapitlet tyskar och nazister i San Bernardino.
– Visst har Joseph Mengele varit gäst på hotellet, säger Osvaldo, som det mest naturliga i världen. Och andra prominenta nazister.
Enligt flera vittnesmål levde Mengele i Paraguay i många år bara för att åka till Brasilien, hoppa i havet och få en hjärtattack.
När vi kom tillbaka till hotellet för en halvtimme sen gick vi ned i källaren, lyste med mobiltelefoner och hukade för fladdermössen. Det vi såg bekräftade bara det mysterium vi tidigare dryftat – något skumt finns det i källaren.
Googlar man runt om Hotel del Lago dröjer det inte länge innan man hittar uppgiften (sägnen, legenden, storyn) att Adolf Hitler skulle vara begravd i en krypta under hotellet. En konspirationsteori av världsklass. Naturligtvis. Men…
Osvaldo har haft flera mer eller mindre professionella Hitlerjägare på besök. TV-teamet från History Channel som gjorde den uppmärksammade serien om hur Hitler flydde till Argentina var här. En argentinsk journalist, Abel Basti, som grävt på egen hand har också varit här. Han har publicerat en rad böcker om nazisterna som for till Sydamerika efter kriget.
Nu backar vi bandet till 1889. Hotel del Lago har varit öppet några år, trots att invigningen skedde först 1888. Det här året tar Bernhard Förster in på rum nummer 19. Efter sex veckor tar han livet av sig med en giftblandning. Några dagar senare dyker hans hustru Elisabeth Förster-Nietszche upp och förfalskar dödsbeviset så att det ser ut som om maken dött i en hjärtattack.
Elisabeth Förster-Nietzsche var syster till filosofen Friedrich Nietszche, som aldrig gillade hennes val av make. Bernhard var stenhård antisemit och enligt källorna en värdelös läroverkslärare.
Paret Förster umgicks med kompositören Richard Wagner som hyste samma tankar om den germanska rasens överlägsenhet gentemot andra folk och en direkt avsky mot judar.
Bernhard Förster och Elisabeth inspirerades att flytta till Paraguay och starta en koloni – Nueva Germania. Projektet blir inte särskilt lyckat, de är för få, inte lantbrukare och landet tufft, och det är nog därför Bernhard tar livet av sig. Elisabeth bor kvar någon tid innan hon återvänder till Tyskland och blir Hitlers och nazismens kuttersmycke när Tredje Riket tar form. När hon dör 1935 är Hitler på begravningen med hedersvakt. Det sägs att han gråter vid hennes grav. Han ser också till att det skickas jord från fäderneslandet till Bernhards gravplats i San Bernardino.
Nueva Germania blir inte vad man hoppats på, men en ström tyskar reser ändå till Paraguay och etablerar sig. San Bernardino grundas av tyskar.
Förhållandena i Tyskland är oroliga med en växande socialdemokrati. I Paraguay är det efter trippelallianskriget stor brist på män. Hälften av paraguayanerna dog under kriget. Myndigheterna är angelägna om ett inflöde av invandrare. Tyskarna är naturligtvis bara en immigrantgrupp som intresserar sig för det lilla landet med de stora möjligheterna.
Hitler och hans anhang är decennier senare alltså mycket väl medvetna om att det finns en tysk koloni i Paraguay.
– Däremot kanske de inte hade tänkt sig att det idag skulle finnas många blonda och blåögda paraguayaner som bara pratar guaraní, varken tyska eller spanska, säger Osvaldo. För så är det. Många tyskar blandade sig efterhand med lokalbefolkningen.
Under mina dagar på Hotel del Lago säljer Osvaldo ut inventarierna på hotellet. Han och ägarna avslutar samarbetet och han lämnar rörelsen. De som äger hotellet är samma tyska släkt som byggde det på 1880-talet.
Mercedesar stannar på uppfarten och paranta damer och män som sinsemellan uteslutande pratar tyska kollar, känner och värderar och köper på sig vaser, tavlor och stolar.
Det finns många teorier om hur Hitler tog sig till Sydamerika. De flesta handlar om ubåtar.
Hur han hamnade i Paraguay, eventuellt efter en tid i Argentina, är mer oklart. Att han däremot skulle kunna känna sig säker här är mer uppenbart. En stor tysk koloni med känslor för das Vaterland kunde se till det. Liksom en general som steg i graderna och snart skulle bli diktator, Alfredo Stroessner.
Vid sin sida hade Stroessner under många år den man som varit Adolf Hitlers privatpilot.
Kopplingen till Hotel del Lago är något vag i konturerna men kommer sig bland annat av ett vittnesmål från en äldre man som berättat om något han mindes från 1970-talet. Mannen var argentinare och arbetade för en tysk. Plötsligt en dag fick han besked om en körning till Paraguay.
– Han mindes inte exakt var de hamnade men kom ihåg att man först kom fram till ett ställe som var en Club Alemana och två kvarter efter till ett fint hotell, säger Osvaldo.
Det stämmer in på San Bernardino där tyska klubben ligger två kvarter från hotellet. Vid hotellet stod många bilar, både Argentina- och Paraguayregistrerade och många män var samlade berättade han vidare.
Chauffören håller sig undan uppståndelsen men möter en kollega som kommer tillbaka till bilarna där han väntar. Denne berättar hur man sänkt ned en kista via en hissanordning och hur männen runt omkring gjort Hitlerhälsning. Någon har till och med haft armbindel med svastika.
Under åren som Osvaldo drivit hotellrörelsen har han lärt känna lokalerna, rummen och utrymmena. Loft såväl som källare.
Det är nu det börjar krypa i skinnet.
Det finns ett utrymme, närmast en smal skrubb, som inte riktigt hör hemma bland de andra. Det har använts just som skrubb för verktyg, redskap och allehanda sånt som måste plockas undan. När man studerar golvet ser man att det finns två olika beläggningar. Det finns en nisch som bryter av där golvet ändras. Knackar man i väggen så inser man att den har byggts till vid ett senare tillfälle.
Någon meter bort finns det en källarnedgång. Går man in i den hittar man en smal gång som slutar med en trappa. Trappan går upp mot taket just under den annorlunda golvytan.
– Här har alltså funnits en extra källarnedgång som sedan dolts, konstaterar Osvaldo.
Fortsätter man ännu längre in i den belamrade källaren så fanns där tidigare ett stort trägolv som ruttnat upp och någon trampade igenom. Under fanns ett enormt tomrum. En rektangulär tegelmurad öppning över ett hål som försvann drygt tjugo meter ned i underjorden. Över ligger två stadiga balkar av räls i stål. Där skulle mycket väl en hissanordning kunna ha varit fäst.
Idag har grundvattnet trängt in och hålet är vattenfyllt.
Vad det är eller hur djupt det är eller vad som kan finns därnere vet ingen. Osvaldo kan inte förklara vad det skulle kunna ha varit för ett schakt.
Det är här berättelserna korsar varandra.
Efter källarsafarin är klockan i skrivande stund snart midnatt. Det är tyst i huset men det hörs skrik från parken invid. Jag tänker på att Osvaldo pratade vidare om hur han gick runt med ett kinesiskt medium på en improviserad och lättsam spökjakt då pendeln gjorde våldsamma utslag i ett rum, som ligger bara några rum bort från mitt.
Jag tror jag släcker lampan och lägger inte ut texten förrän till frukost. Kan du läsa den har natten varit lugn…
Kosmopoliten 