Sitter på Café Vitrage vid Plaza 9 Julio i Posadas och dricker agua con gas och ett glas Malbec. Den digitala termometern snett över gatan hoppar mellan 40 och 41 grader. Folk går förbi. Många har den obligatoriska termosen i handen. Idag ofta en 1,5 liters. Mate måste los misioneros dra i sig med jämna mellanrum.
På plazan finns ett minnesmärke över en trumpetare som spelade jazz. Det är ett litet torn med en sorts landgång, en planka, som går ut i tomma intet. Jag fattar inte symboliken men kan uppskatta myndigheternas nit att uppmärksamma folkets idoler.
Kyrkan där bakom är ful.
Några guaranítöser som inte är gamla försöker kränga limefrukter och nån sorts mobil med snäckor. Jag är rätt lack på cash.
Studerar mina skor. Sulan är helt utsliten. De läcker. Det är andra paret sedan Curaçao (köpta i Porto Alegre, då karibiendojorna sprack i sömmarna i hälen). Jag ångrar att jag satte mina Meindl från Lüneburg i Buenos Aires. Men Conversekopiorna är billiga i Posadas också. Paraguay är bara över bron och där gäller andra (inga?) regler för handeln.
Det känns som kvinnoöverskott i Posadas och någon gång dyker Robbans hit upp i bakhuvudet, men jag hejdar mig och sippar på vinet som en annan farbror.
Folk hälsar om man tittar på dem.
Jag summerar en felsatsning när jag for iväg med lokalbuss mot Botaniska trädgården. Lyckades slutligen haffa colectivo tillbaka till city och Plaza 9 de Julio. Ändå 16ooo steg och dan är inte slut än.
Tre beväpnade poliser (soldater?) med skyddsväst och ljusblå basker patrullerar på andra sidan gatan.
Polis är mycket närvarande i Argentina. Diskreta, hjälpsamma och stiliga. Jag tänker på henne, hon som sköts till döds på Retiro i Buenos Aires för några veckor sen. Med sitt eget vapen. En dåre löpte amok. Så sorgligt.
Ovan träden på plazan mörknar himlen. För några dagar sen, sådana som försvinner utan att räknas, drog ett tropiskt oväder in över Oberá och en åskknall höll på att välta Hotell De fyra pinorna. Marina i receptionen såg vettskrämd ut. Jag då?
Nu åter 41 grader. Smäller snart.
Posadas är huvudstad i Misionesprovinsen, kilen av Argentina som skjuter in mellan Paraguay och Brasilien. Tropiskt. Grönt. Fuktigt. Varmt.
Förmiddagen tillbringade jag med svenskättade Viviana (släkten kom från Norrbotten) som leder delstatens kamp mot klimatförändringar, skogsbolag och tjuvskyttar. En institution vars mål bland annat är att rädda den hotade jaguaren, harpyjaörnen och upprätthålla den artrikedom som är unik för Argentina. Samtidigt som man lär folket ta vara på det som bjuds av frukt och bär. Misiones är ett rikt land. Viviana kan några svenska fraser.
Det mesta är rätt konstigt och i morse gick mina solglasögon sönder.
Nu är det bara 39 grader. Vinet är slut. Jag går till skoaffären.
I morgon tar jag 24-timmarsbussen till Salta.
Kosmopoliten 