Geoglyfer och utomjordingar

Jag läste mer om Carsten Jensen som reste vidare från Santiago med buss och mellan Iquique och Arica, i Atacamaöknen, gluttade han på gardinen i bussfönstret och fick se geoglyfer.

Geoglyfer är ett roligt ord. Det handlar om stora bilder och budskap som gjorts i öknen av mänsklig hand. Geoglyfer behöver inte vara tusenåriga utan det finns moderna konstnärer som arbetar med denna jordkonst också. Som dock är minst sagt utrymmeskrävande.

Mest kända är ju Nazcalinjerna i Perú. Och den mest kända förklaringen till dem står ju Erich von Däniken för: det var landningsbanor för utomjordingar.

*Erich von Däniken, född 1935, lever än trots tobaken. En googling visar att den blå kostymen, den skiljs han inte från.*

I sin bok Olösta gåtor slår han fast (översättning Roland Adlerberth):

”På många håll i Perú finner man överdimensionerade ristningar på bergväggar, som utan tvekan måste vara avsedda som signaler för en i luften fritt svävande varelse. Såvida de inte faktiskt är helt meningslösa.”

På det kortlivade upplevelsecentrum Mystery Park som von Däniken drev i Interlaken i Schweiz under några år i början av 2000-talet fanns ett rum där man kunde gå på ett glasgolv över Nazcalinjerna.

Han var noga med att poängtera att han inte hade svar, han ställde bara frågor, som han sade då jag och Clas Svahn träffade honom hösten 2005.

Von Dänikens fantasi togs emellertid av daga, parken gick i konkurs och numera vågar ingen längre säga att Jesus var astronaut.

Carsten Jensen glor på geoglyferna norr om Iquique och konstaterar:

”På Sierra Unida, en stor höjd mitt i Atacamaöknen, fanns en så kallad geoglyf. Geoglyfen var en gigantisk bild eller ett tecken som använde själva landskapet som bakgrund och duk och bestod av svarta vulkaniska stenar utlagda i linjer och rader på den grå ökensanden. Ingen visste vem som skapat geoglyfen på Sierra Unida, när eller varför, bara att den fanns där långt innan spanjorerna kom till Sydamerika.

Geoglyfen var en mänsklig figur med en krans av strålar kring huvudet…”

*Ser du den? En mänsklig figur med en krans av strålar kring huvudet.*

Den såg jag av en händelse från bussen och fick en bild. Även när bussen närmade sig Chizo en liten bit längre norrut hann jag med, då det i god tid skyltades om utsiktsplats.

Det var den som Jensen fångade i ögonvrån:

”Cuesta-Chizo-geoglyferna såg jag en halv sekund genom en springa i gardinen i en buss mellan Iquique och Arica, människofigurer på en röd bergssluttning….”