Ingen jaktkamrat på slottet

Det blev lördagsutfärd till Torups slott och en guidad tur i slottsbiblioteket á 100 kronor.

Torups slott, ett mischmasch av byggnadsstilar från olika epoker.

Vi var fem besökare förutom den unga guiden och en äldre dam med Stasitouch vars hökögon från en plats långt bak i rummet övervakade så att vi inte tafsade på böckerna eller råkade sätta oss någon annanstans än möjligen på de små plåtpallar som är fria för gästerna.

Som sydost-, nordost- och i någon mån nordvästskåning har jag aldrig varit vid Torups slott eller slottsskog/park vilket är sydvästskåningarnas strövområde i bokskogen mellan Tygelsjö och Bara.

Det blev en premiär som inte heller gav det jag hade hoppats på.

Slottsbiblioteket. Var det allt, var jag näsvis att fråga. Ja, det var det.

Så här var det; preludium:

Johan Lindgren i St Olof som alltid har intressanta inlägg på Facebook med små märkvärdigheter och fynd han gjort på Österlen skrev ett inlägg om Claes Kurck, baron och geolog och författare till en rad tunna skrifter. En av dem med titel Min gamle jaktkamrat Tell.

Då blev jag naturligtvis nyfiken eftersom mors farfar, Carl Tell, var nära Kurck såväl geografiskt som tidsmässigt. Denne Carl försvann till Chicago 1895. Samma år avslutade Kurck arrendet på Petersborg vid Tunby mellan Onslunda och Smedstorp.

Handlade boken om mors farfar?

Boken finns varken på Bokbörsen eller Antikvariat.net men enligt Libris på KB i Stockholm (enbart läsesalsex) och på Torups slottsbibliotek.

Google gav vid handen att det var visning i Torup för 100 kronor varje lördag klockan tolv. Jag bokade in mig och dottern som är skolbibliotekarie.

Postludium:

Sigge Grubbe som inte dolde sanningen om kungens fylleresa till Lofoten 1599.

Vi fick se några gamla böcker, en förstaupplaga av Nils Holgersson dedikerad till slottsfrun Henriette Coyet som tillhörde Selma Lagerlöfs svans av beundrarinnor, en annan bok som omöjligen kunde vara från 1300-talet, men kanske i alla fall var det och en del annat, där guiden som var konstvetare lade tonvikten på böckernas skönhet och inbindning, franska och klotband o.s.v., och ganska tydligt inte visste särskilt mycket vad de handlade om eller vilka böcker som fanns där.

Hon hade heller ingen aning om Kurcks bok eller hur man möjligen skulle kunna hitta den, fick inte beträda trappstegen som krävdes för att nå de högre hyllorna och såg mest villrådig ut.

Behållningen blev den fina eldstaden som Sivert Grubbe hade byggt under sin tid. Grubbes dagbok som bland annat berättar om Christian IV:s famösa fylleresa längs den norska kusten som ung kung fanns också i någon upplaga i biblioteket. Grubbe, med anor från Hovdala, ägde en rad slott och herresäten i det unga 1600-talets Danmark, varav alltså Torup var ett.

Min jaktkamrat Tell får jag fortsätta söka. Hade jag kollat Libris först hade jag kunnat peka ut hyllan för guiden, men ibland tror man att guiderna vet mer än en själv. Böckerna är katalogiserade, men hon visste inget om det.

Skogspromenaden, de smarriga mackorna och kaffet gav tröst åt det föga givande slottsbesöket.

En 1700-talsupplaga av Leonore Christinas jämmerliga biografi med ett för tiden vågat träsnitt på henne i knäet på sin man, dubble förrädaren Corfitz Ulfelt.

Annons