Tillbaka till Paraguay. Till San Bernardino och Hotel del Lago. Nyss slutfört en artikel om hotellet till Populär Historia. Håll utkik.
Plöjer vidare i Ben Macintyres Sökandet efter Elizabeth Nietzsche och det plingar till när Hotel del Lago kommer upp som fond till historien om denna kvinna som på en websida, vars ursprung jag glömt, kallas för världens mesta onda kvinna.
Det var Elizabeth som förvandlade brodern Friedrich till de tyska nazisternas ledande filosof och sig själv till Mussolinis och Hitlers hora. Friedrich Nietzsche skulle själv ha avskytt den position hon gav honom och tagit klart avstånd från nazister och fascister. Klart större avstånd än den armlängd som idag blivit ett rätt snävt politiskt mått- och rättesnöre i vår egen bananrepublik.
Inom glas och ram är hon en av kändisarna som står på hyllan på Hotel del Lago. Medvetna om hennes bakgrund skriver de bara hennes namn och levnadsår.
Det var också hennes man Bernhard Förster som mest höll till på hotellet där han var god vän med Wilhelm Weiler som grundade och ägde det.
Det var också där, på rum no 19, han tog livet av sig.
Ben Macintyre ägnar en del av boken åt en reseskildring in i Paraguays inre, till Nueva Germania. En rolig och dramatisk färd med många goda iakttagelser av aparta miljöer och personer.
Resten av boken ägnar han åt att avslöja Elizabeth Förster och hur hon tog över och skapade en nazikult kring Nietzsche. Han är väl påläst och gör ett grundligt och spännande jobb.
En svensk anknytning som överraskar är hur mycket pengar Ernst Thiel i Stockholm pytsade in i Elizabeths Nietzschearkiv i Weimar. Thiel som själv var jude.
Det hade jag ingen aning om för några år sedan då jag flanerade runt Thielska palatset på Djurgården.
Åter till Hotel del Lago och dess roll i den paraguayanska nazismens framväxt, enligt Macintyre. Han skriver:
”Det första nazistpartiet utanför Tyskland bildades i Paraguay, och Hotel del Lago i San Bernardino, där Förster tagit livet av sig femtio år tidigare, blev nazistiskt konferenscenter”.
Elizabeth Förster gladde sig åt det som hände i hennes förra ”hemland” där man ägnade sig åt att ge Bernhard Förster närmast helgonstatus, som den förste nazisten.
Macintyre:
”…hans grav i San Bernardino snyggades upp och smyckades med nya blommor. Det var rentav tal om att resa ett minnesmärke över denne martyr i den antisemitiska kampen. Elizabeth började få brev från fullkomligt okända människor som beskrev hennes man som en nationalhjälte.”
”En eftermiddag 1934 samlade lärarna ihop de tyska skolbarnen i San Bernardino och tågade under stor upphetsning till kyrkogården med utsikt över sjön. Från Tyskland hade på Hitlers order kommit ett stort paket med riktig tysk jord, något som mycket få av San Bernardinos invånare någonsin hade väntat sig att få se. Ceremoniellt ströddes den ut över Bernhard Försters grav medan barnen sjöng.”
Jag kan inte svära på det, men tror inte att det var möjligt 1934 att se sjön Ypacaraí från den tyska kyrkogården. Det var någon kilometer bort och 2023 var det omöjligt.
Kosmopoliten 