Läsa på inför en resa är väl tämligen självklart för de flesta. Att veta vart man är på väg och vad man kan förvänta sig. Det är alltid så att man blir bäst på att improvisera om man är förberedd.
Hur många läser på efter resan? Jag gör det.
När jag dessutom plötsligt efter sex månader får ett mail med ett kvitto från hotellet jag bodde på i Cartagena reaktiveras hjärnbarkens minnescentra.
Tycker om att plocka fram böcker och återuppleva, läsa, hitta nya förklaringar eller beskrivningar av vad jag har sett. Jag stannade en vecka i Cartagena de indias på den colombianska Karibienkusten i början av december. En stad med mycket självförtroende där vågorna av turister sköljer genom de smala gränderna i gamla stan. Där Bolívar och Garcia Márquez slåss om utrymme och historia, där guiderna drar runt sina sällskap av kryssningspassagerare mellan katedraler och inkvisitionsmuseet och där självsäkra madamer i färggranna klänningar mer eller mindre kräver bli fotograferade med ett fruktfat på huvudet. Mot en dollar.
Cartagena där en enögd, enbent och enarmad gammal general höll stånd mot britterna som redan präglat minnesmedalj över den seger som aldrig kom. Det som blev kapten Groggs aprilskämt 1741.
I Lukten av guayba av Plinio A Mendoza, en intervjubok med Gabriel García Márquez, ges en bild av García Márquez’ Cartagena:
”…I Cartagena, en gammal stad med balkonger och trånga gator från kolonialtiden, omgiven av präktiga murar, mötte han på nytt Karibiens ljus och värme, och han fick arbete på en dagstidnings dammiga redaktion, El Universal, som notisredaktör. Han fick tid över för att skriva noveller och dricka rom med sina vänner på bråkiga hamnkrogar i väntan på gryningstimmen, när smugglarbåtar lastade med horor stävade mot öarna kring Aruba och Curacao.
Egendomligt nog i denna bekymmerslösa, lysande stad som älskar dans, skönhetsdrottningar och baseballmatcher kom som ett blixtnedslag grekerna, särskilt Sofokles, tack vare en supbroder som idag är välbärgad tullfiskal…”
Officinen för El Universal, ett nyare kontor än det Márquez jobbade på men samma tidning, såg jag den tidiga morgonen då jag drev runt för att försöka hitta ett apotek som var öppet klockan sex på morgonen. Jag behövde nässprej. Hade inte kunnat sova på natten, stopp i näsan. Det var veckan i Cartagena som också min hosta – var det lunginflammation? – var som värst.
Kosmopoliten 