En räd bland klassiker

Mitt bibliotek växer olycksbådande för varje dag. Efter gymmet smet jag in på Öppna Hjärtats secondhand i Ystad för att se om jag kunde finna något till min dotter skolbibliotekarien som fyller år på söndag. Jag vände och vred på prydnadssaker och plåtburkar, drog lite i elastabyxor och fingrade på några hattar innan jag sögs som en magnet åt bokhyllorna längst in. Femtio procent på alla böcker. De kostade en tia styck.

Födelsedagspresenten blev en tegelsten. William Shakespeares samlade verk på originalspråket. Det passar utmärkt en skolbibliotekarie ha framme på desken på en gymnasieskola där en grupp elever på fordonstekniska programmet nyligen fått stipendium för att resa till London och gå på The Globe. Shakespeare är cool sa de i Ystads Allehanda och tog död på myten om kulturlöshet i Epatraktorn.

Mina egna hyllor fylldes på med:

Dikter 1958-1973 av Harry Martinson.

Allting kan brukas förvridet,

sakliga grepp och symboler

såret och svärdet som sargar,

nederlag, segerhuvor.

Spädlammen uppsluka vargar,

lejon bli tagna av duvor.

Allt blir förvridet och värnlöst

i lögnens och missbrukets land.

(Ur Gräsen i Thule 1958)

John Finkelman och Skriet från vildmarken av Jack London.

Farfars favorit. Ska så klart finnas i mitt bibliotekt. Har bara Varg-Larsen sedan tidigare.

Samhällets olycksbarn av Victor Hugo.

Allt sedan jag traska runt som en annan junker en vecka i Besancon har jag önskat mig läsa nått av Victor Hugo vars barndomshem jag besökte då Pelle läkte benhinnor på campingplatsen.

Resor med moster Augusta av Graham Greene.

Har jag ju så klart läst en gång för länge sen, men boken försvunnit längs vägen. Nu har jag själv traskat gatorna i Asunción, läst på en del om historien och ser fram emot att ta mig på resa igen tillsammans med Augusta och Graham. Min GG-titel 23.

*Att närma sig Asunción. Så här såg det inte ut när moster Augusta kom flodvägen. Ser ni brobygget som pågår mitt i bild. Ser ut som hårkors i ett kikarsikte, men är ett brobygge.*

Lycklig resa av Frans G Bengtsson.

En sorts memoarbok där jag redan nu kunnat läsa att Frans G:s kompis Gunnar Serner (Frank Heller) påstod sig minnas sitt eget barndop. Frank Heller har jag ett antal böcker av och en annan figur jag stött på nyssens, Don Mauricio från Chacon i norra Argentina, har berättat mer om Hellers bedrifter i Monte Carlo. Cirklar knyts samman och berättandet duggar tätt som i regnskogen.