Ska jag rekommendera ett besöksmål i Skåne i sommar, så åk till Arnolds Kannibalmuseum i Önneköp. Och köp hans bok. Det här reportaget publicerades i KristianstadsJournalen för några år sedan och sedan dess har han hunnit med Syd-Sudan också. Och säkert ännu fler nya länder. Hälsa från mig!
Minnen från vår förtrollande planet.
Det är underrubriken till Arnold Wernerssons nya bok där han berättar om några utvalda episoder och äventyr från sina många resor, från Önneköp till världen utanför.
När Arnold Äventyraren höll releaseparty en helg i mitten av november vid sitt Kannibalmuseum flödade historierna och minnena till kaminens knastrande värme, i sällskap av vänner och familj. Berättelserna tar aldrig slut. Så har Arnold också till dags dato hunnit besöka 164 av världens länder.

– Nästa resa blir till Haiti, svarar han, när jag frågar vart det bär härnäst.
Det är inte de lättaste resmålen som Arnold väljer. Haiti, ett av världens fattigaste länder, är hårt drabbat. En förödande jordbävning 2010 som landet inte hann resa sig från när nästa knock kom, orkanen Matthew, i oktober i år.
Arnold är ingen vanlig turist. Han reser med ett engagemang och ett öppet sinne, möter människor med vänlighet och en genuin nyfikenhet som släpper in honom i deras värld.
– Jag älskar möten med människor, och att få höras deras historier. Jag är genuint intresserad och delar både deras glädje och smärta, säger han.
– Man måste ha ett positivt tänkande, tillägger han.

Samtidigt är han en mycket medveten resenär och berättar hur regnskogsskövlingen förändrar världen, hur de rika länderna köper upp enorma landområden i Afrika, förgiftar markerna och tar ut ansenliga vinster innan de lämnar ett område som inte kan användas till någonting längre.
– Holländarna har jättestora växthus, som härifrån till Huaröd, där de enbart odlar rosor.
– Rovfisket i Malawisjön och Victoriasjön leder till utfiskning. Listan kan bli hur lång som helst.
Arnold är övertygad om att dricksvatten är nästa råvara som de stora multinationella företagen och de rika länderna kommer att lägga sina vantar på. Det har redan börjat. Dricksvatten är en begränsad resurs på vår lilla planet.
Senaste resan gick till just Afrika. Han har många historier om hur han träffade prinsen, Prins David i Uganda, och blev hans vän, fick höra rysliga historier om den gamle diktatorn Idi Amin, och berättar med inlevelse om whiskyflaskan som försvann som skulle varit hans introduktion till prinsen. Arnold har en medfödd förmåga att hamna i annorlunda och spännande situationer.
Samtidigt är han uppmärksam på omvärlden, tolkar dess tecken, och berättar.
– Jag klappade de två sista noshörningarna som finns kvar i Uganda. Det skjuts en elefant var femtonde minut i Afrika. Det ser mycket svart ut för de vilda djuren.
Innan han ger sig iväg på någon av sina stora resor, som kan vara kring en månad eller ibland mer, så förbereder han sig genom att läsa in sig på landet. När han väl kommer fram är han mest öppen för vad som kan bjudas, samtidigt som han vet vad han vill se och uppleva.
Arnold säger själv att han inspirerades av Sten Bergmans berättelser då han var mycket liten. Det var hans berättelser som fick honom att längta ut i världen.
Sten Bergman var upptäcktsresande och författare som ofta hördes berätta i radio om sina äventyr. Han skrev böcker som till exempel ”Min far är kannibal” och Arnold har rest mycket i just Bergmans fotspår bland annat till öarna öster om Indonesien, Trobrianderna. där ursprungsbefolkningen bär långa penisskydd och för inte så länge sedan faktiskt också var kannibaler. Arnold har träffat flera.
Hans egna berättelser bli livfulla skildringar om fantastiska möten och intermezzon han hamnar i, ibland helt utan orsak, ibland för att han kanske inte är den vanlige turist som myndigheterna är vana vid.
Ett axplock ur Arnolds minnen:
- När han fyllde år i Tadzjikistan fick han en storväxt kvinna i födelsedagspresent, men hade drabbats av amöbadysenteri och förklarade att han absolut inte kunde ta emot presenten.
- Han vaknade ombord på en båt i Kamerun med en grön mamba alldeles vid ansiktet.
- I Khartoum i Sudan arresterades han av säkerhetspolisen, misstänkt för att ha en död slav i en säck på hotellrummet.
Han förklarar:
– Det där var ett misstag så klart. Det var bara en blodig hajkäke i en säck. När jag kom hem lade jag den i en myrstack vid Tores fälad, så den blev ren på nolltid, men den luktade förfärligt innan dess.
Är du aldrig rädd på dina resor?
– Nej, det är farligare i trafiken på E22:an, säger han lakoniskt.
Trots alla sina resor över hela världen, djungelvandringar och forsfärder, bergsklättringar och flygresor, är Önneköp fast förankrat i hans hjärta. Han bor kvar på gården där han föddes för 59 år sedan, har Kannibalmuseet inrett i hönshuset och 98-åriga mor Carla inom räckhåll. Carla som efter att ha fyllt 67 år och blivit änka själv blev globetrotter och på äldre dagar har rest på långresor både själv och tillsammans med Arnold.
Samtidigt som Arnold Wernersson är grundare till och vice ordförande i 100-klubben för svenska världsresenärer, är han aktiv i ÖRA – Önneköps Revolutionära Armé, vars främsta uppgift är att, under sin kaffegöksfana, jäklas med grannbyn Huaröd.
När nu Huaröd fått stor medial uppmärksamhet efter Lasse Stefanz lansering av melodin ”Huaröd”, tvingas Önneköparna, med Arnold i spetsen möta en taggad grannby och därför har det som moteld naturligtvis diktats en ”Önneköpsvalsen”.
”På fanan tronar en kaffegök,
Vars råvara kokar i vartannat kök.
Var människa är härlig och ingen normal.
Här finns både general och kannibal…”
