… i de öppna själarnas land

Hittade En gammal cylinderhatt, dikter av Nils Ferlin, postumt utgivna av änkan Henny i kompani med Bonniers skulle jag kunna tänka mig. Det mesta sedan tidigare opublicerat och det kanske det finns en orsak till. Men det finns sånt som slår an ändå.

Vad har vi så här att älta

vid sump- och vid deltasand.

Bryt upp! En dag ska vi tälta

i de öppna själarnas land.

(Nils Ferlin 1941)

Neuvy-Pailloux 2016.

På resa 2


Tredje dagen i april. Charleville Mezieres – Gravesend.

Jag kör genom byar som heter Mon Idée och Mon Plaisir. Där det står en tupp på vägen och byborna har stängt av genomfartsleden för att det är en solig söndag i april. Route barrée.
Kisspaus i skogskanter där vitsipporna tittar fram.
Och kriget är hela tiden närvarande. Det är 104 år sedan Richard Meiniger stupade i det vettlösa första världskriget. Men det står en blomma vid hans sten. Och ett fotografi. Många är glömda, en del inte nämnda, men Richard finns kvar hos någon.
Slagghögslandskapet kring Lille övergår i allt gulare rapsfält ju närmare kusten det bär.
Färjan går från Dunkerque mot Dover.
Motorvägen norrut är ett inferno och alla kör på fel sida.
Hotellet ligger i Gravesend’s skitigare delar. Ett stenkast från London.
Här satt Joseph Conrad och berättade om jakten på Kurtz uppför Kongofloden. Här sitter jag med ett taskigt wifi. Mörkrets hjärta. Det blir bättre i morgon.

På resa 1

Om man inte vet vart man ska, sa Puh till Nasse, är det ingen risk att man kör vilse.

Första dagen i april. Ystad-Bielefeld.

Nästan ett skämt, men staden som inte finns enligt en segdragen konspirationsteori, hittas i slutet av autobahn. Det tar sin tid. Ålder och allmänt slitage gör att man på sin höjd kan memorera två vägnummer, alternativt avtagsvägar i följd. Att ytterligare mjuka upp hjärnan genom att använda gps skulle bli förödande.

Bielefeld är östra delarna av Teutoburgerskogen där lokalbefolkningen ledda av Herman the german stoppade romarna. Staden som inte finns har ett fotbollslag som snart inte heller det finns, åtminstone inte i Bundesliga. Det heter Arminia Bielefeld. Arminia är samma namn som Herman.

Jag bor hos Peter på berget på hans gaststätte Peter aufm Berge.

När jag kör norrut ska jag undersöka Teutoburger wald. Nu var det för mycket snö för att tassa ut i mina Converse.

Andra dagen i april. Bielefeld-Charleville Mezieres.

Wupperdalen med sina fantastiska flygande spårvagnar. Neanderdalen med sina uråldriga människor. Båda reportage i kommande samlingen Djävulens kök. (Planerad utgivning: september 2022).

Ruhr – den europeiska industrins hjärta.

Ardennerna. Jag associerar inte till tunga arbetshästar. Jag tänker på general Patton och andra världskriget. Offensiven i Ardennerna.

Varför har andra världskriget romantiserats och populariserats så? Jag grunnar lite på det. Får ingen fason på tankarna. Kanske kör jag om Osnabrück hem. Då ska jag besöka Erich Maria Remarques barndomshem. Han gjorde sitt för att visa vad krig är. TV-Aktuellt gör det varje kväll med förödande kraft.

Ardennerna är en del av Belgien jag aldrig sett förr.

Plötsligt är fula Belgien vackert. Tung snö hänger i granar och träd. Familjer på utfärd kastar förtjusta snöboll på varandra och stegar ut på skogsleder med ett decimetertjockt lager av riktigt ruskig blötsnö.

Vägarna är rena. Oftast torra och Sigges sommarsulor tuggar mil genom det aparta vinterlandskapet.

I La Roche-en-Ardennes finns museet över Ardennerkriget. Jag stannar inte, men det är en väldigt vacker medeltida stad; vindlande gränder, murar, branter och en katedral och vi rullar sakta fram.

Bensinen kostar styvt 20 kronor litern även i Tyskland men är ungefär två kronor billigare i Belgien så jag slår på vad det går i Bouillon (buljong?) innan vi glider ned mot franska Sedan. Natthärbärget i Charleville Mezieres heter Hotel de Paris och anorna tränger fram i fasadens fogar och sprickor.

Jag äter franskt och gott. Varm getost kommer aldrig någonsin smaka så vidunderligt som chèvre chaud. Den som serveras som förrätt här är inget undantag.

Porträttet av stadens store son Arthur Rimbaud hänger på varje etage.

Rimbaud var en av de fördömda poeterna vars verk sägs ha inspirerat till och med Dylan. Både Thomas och Bob. Han levde hårt och kort. Sköts i handen av sin älskare Verlaine, fick benet amputerat efter en skada i Jemen och blev bara 37 år. Gunnar Ekelöf och Artur Lundkvist introducerade honom i Sverige. Fredrik Böög gillade inte homosexuella poeter.

Den berusade båten är Rimbauds mest kända diktverk. Han skrev den som 16-åring!

Utdrag:

Jag har sett himlarna sprängas av blixtar och
Tromber, skum och strömmar; jag känner kvällens våg
Och Gryningen som lyfter likt duvor i flock,
Och ibland har jag sett vad folk trott de såg!

Leonardo di Caprio spelar Rimbaud i filmen Total eclipse.

Rimbaudmuseet, Charleville Mezieres.

Rimbaudmuseet vid kanalen öppnar kl 14 i morgon. Då är Sigge på rulle norrut.