ryssland

Det här är Panamaflaggade gastankern Santos fotograferad utanför Normandies kust. Just nu ligger den för ankar utanför Tarragona, en bit söder om Barcelona och har inte ett dyft med texten i blogginlägget att göra. Den är bara illustrativ.

Mellan klockan 19 och 21 i kväll, den 7 juni 2022, loggade jag 35 oljetankers i Östersjön på väg till eller från ryska hamnar med hjälp av websidan http://www.marinetraffic.com.

Så bra fungerar sanktionerna mot rysk olja. Den som försörjer Putin med medel att fortsätta mörda i Ukraina.

Det är intressant att se vad det är för fartyg som trafikerar de ryska oljehamnarna längst in i Finska viken, Primorsk och Ust-Luga. Någon också Sankt Petersburg. Inte oväntat är de allra flesta fartygen bekvämlighetsflaggade och jag har inte heller ännu tagit mig tid att leta upp ägare eller speditörer. Alla som har med sjöfart att göra vet att det är en djungel bland brevlådor och anonyma ägare att navigera bland för att kunna hitta vem som egentligen ligger bakom.

Men några är förvånansvärt öppna. Det finns ett bolag som heter German Tanker Shipping i Bremen, som i stor utsträckning seglar under tysk flagg och som den här stunden jag pejlade hade inte mindre än sex oljetankers på den ryska traden. Några gick mot hemmahamnen Bremen, en mot Rostock, en Dakar i Senegal och en på väg från Klaipeda i Litauen till Sankt Petersburg.

De tyska båtarna hette Seaconger, Seashark, Seatrout, Seasprat och Seahake men även Seychelles Prelude, som dock gick under bekvämlighetsflagg på Seychellerna.

Två tankers var på väg mot Skagen, en handfull till Rotterdam och några till Azorerna.

En norskflaggad tanker, Breiviken, var på väg till Rotterdam från Primorsk. Båten ägs av rederiet Viken Crude AS i Bergen men är uppenbarligen chartrad av det Hamburgbaserade företaget Wallem GmbH & Co.

Det mest udda inslaget var Vilamoura som uppgavs ha lämnat Delaware City i USA den 28 mars för att anlöpa Baotic i Kroatien (!) den 7 augusti. Vad den gjorde i Östersjön, ett antal distansminuter nordväst om estniska ön Hiiuma (Dagö) och med nordostlig kurs förstår jag inte. Kan bara spekulera. Vilamoura ägs av grekiska TMS Tankers Ltd, med huvudkontor i Maroussi i Grekland som också seglade Maltaflaggade Botafogo från Primorsk till Rotterdam.

Glädjande nog hittade jag ingen tanker på väg till eller från svensk hamn med rysk olja. Girigheten är ändå imponerande.

*Intressant vore också att logga fartygen som stävar uppför Bosporen.*

Den här krönikan publicerades på kultursidorna i Kristianstadsbladet och Ystads Allehanda i förra veckan. Nu inväntar vi Putins drag.

När glasnost och perestrojka fick järnridån att vittra sönder skingrades de gamla vännerna för att satsa på sig själv.

Därför finns det leninistiska sagolandet Transnistrien. Fast det inte finns.

Det är en del av Moldavien. Det som skiljer ut Moldavien från f.d. Sovjetunionen är språket (närmast en rumänsk dialekt), men i Transnistrien pratar man ryska och vill inte alls kopplas ihop med rumänerna. Tre månader efter Moldaviens frihet från den sönderfallande unionen eklaterade Transnistrien sin självständighet från Moldavien. Katten på råttan på repet…

Det blev bråk. Skottlossning och tanks.

Med hjälp av ryska vännerna förvandlades Transnistrien till en autonom region i Moldavien, med egen byråkrati, valuta (rubler) och ryssar som håller ordning. Ryska pratar dom och stavar med kyrilliska alfabetet. I den rödgrönröda flaggan och statsvapnet lyser kommunismens besudlade symboler, hammaren och skäran. Mer av nostalgi än övertygelse.

Efter kriget har man hållit sams. Transnistrierna har till synes varit rätt nöjda med friheten inom Moldavien och huvudstaden Tiraspols fotbollslag Sheriff sopar banan med sina motståndare i den moldaviska ligan och överraskar i Champions League.

Näst största staden heter Bender. Torghandeln visar att livet går vidare i ett av Europas ovanligaste samhälle, balanserande mellan öst och väst, då och nu.

På Frihetstorget påminner informationstavlor om befrielsekriget mot Moldavien 1992. Väggen på rådhuset är perforerad av skotthål. Också en sorts monument.

*Transnistriens och Rysslands flaggor vajar på rådhuset i Bender.*

På ett bortglömt avsnitt av Frihetstorget i Bender står ett minnesmärke av Karl XII i svartmålad plåt. Den Jarl Kullefagra kung vi vant oss vid är fjärran.

Under fyra år, 1709-13, satt krigarkungen och diktatorn Karl XII som en självinbjuden snyltare utanför Fort Bender efter att ha besegrats av ryssen i ukrainska Poltava. Gjort sig till sultanens gäst. Sveriges huvudstad låg i det osmanska rikets utkant. Efter kalabaliken kördes han ut och fortsatte mot nya krig.

En historisk pinsamhet.

Dagen då ryssarna kastade ut turkarna firas när jag är här. Alla är på Fort Bender. Ryska flaggor smattrar. Man hyr kostym och klär sig tidstypiskt. Vi pratar 1878.

Bilderna från mitt besök ger tanken om hur mycket svårare det är att navigera i nutid än i historien, och hur snabbt kostymleken kan förvandlas till blodigt allvar.

Om Putin nu erkänner Transnistrien som en självständig stat i likhet med Donbasregionen i Ukraina kan det bli starten på en ny och betydligt allvarligare kalabalik.