På vägen tillbaka: ön

På söndag reser jag till en ö i Karibien. Curaçao. I andra änden av expeditionen På vägen tillbaka finns minst ytterligare en ö. Vilken får framtiden utvisa.

Det finns de som samlar på öar. Vill resa till så många som möjligt. Skriver listor. Det är ju något speciellt med öar.

Vid närmare eftertanke har jag inte besökt särskilt många öar. Aldrig siktat in mig just på dem. Saknar många som var och varannan varit på; Tenerife, Mallorca, Cypern, Sardinien, Gran Canaria, Kreta, Madeira…och många fler.

Jag samlar inte på öar. Jag skriver inte listor.

Så här kommer en lista på tio utvalda öar, utan inbördes rangordning:

ST KILDA

Husrester längs den gamla bygatan. Får med gener från vikingatiden vandrar fritt omkring överallt tills de lägger sig och dör i någon skreva. Fågellivet är intensivt med de vackra havssulorna i formation, lunnefåglarna och de aggressiva storlabbarna som anfaller likt störtbombare.

Roland Svensson har skrivit om St Kilda. Harry Martinson också. I Resor utan mål avslutar han ett kort kapitel:

”St Kilda, miljoner fåglar, storm, köld, torvbrist, fågelflykt, nöd. 170 ord.”

Förklaring: det sägs att St Kildaborna pratade en uråldig gaeliska som bara hade 170 ord.

GRENADA

Ungdomarna spelar kricket, en höna springer över vägen och reggaemusik eller predikan hörs från taxibilarna.

Desmond som varit en av männen kring den mördade presidenten Maurice Bishop och jag byter historier. Han berättar om kuppen och jag ger honom Ove Allanssons skröna om rastabröderna som byggde en raket för att med skrattets kraft lämna Grenada för Etiopien. Finns i Gud är amerikan.

Jag hyr moppe på Maitlands skrotupplag och far till muskotodlingarna.

ST PIERRE

Ett veritabelt smuggelnäste. Kanadensisk whisky importeras under förbudstiden i sådana mängder att hela befolkningen borde ha raderats ut av skrumplever. Istället gör de sig en hacka genom att sälja den vidare till amerikanska spritpirater. Utan momsredovisning.

Hotel Robert, ett vitt trähus i flera etager, skryter med att Al Capone bodde här då han slöt sina fördrag med de franska smugglarna. I och för sig bara under en natt.

Jag äter middag på Hotel Robert. Franskt.

BORNHOLM

Bergsklättring, romprovning, 80-talsdisko i Rönne, hyra familjestuga vid Dueodde och vandra kring Hammershus.

Bornholm står emot svenskarna när Karl X Gustav erövrar Skåne men ockuperas av ryssarna när andra världskriget tar slut. De har sin alldeles egen historia och egna hjältar. Jens Kofoed var en. Villum Clausen en annan. Bägge slog ihjäl svenskar efter bästa förmåga.

JERSEY

Tony Pike leder Channel Island Occupation Society och bevarar minnet av den tyska ockupationen och vi tillbringar en pubkväll med några Jerseybor i 90-årsåldern som minns de svåra åren.

Inte minst kommer de ihåg den svenska båten Vega som kom med Röda Korsets nödpaket då svälten slog till i slutet av 1944.

John Nettles (Bergerac och Barnaby i Midsomer) har skrivit flera böcker om Jersey.

ILE ROYALE

Papillon, originalet med Steve McQueen och Dustin Hoffman eller den urvattnade remaken som kom för en handfull år sedan.

Jag hittade inte svensk straffånge men väl en dansk, Ove Möller-Frohm, som inte alls omöjligt skulle kunna vara Papillons källa till mycket av det han skriver om. Möller-Frohms historia har getts ut av spökskrivare.

Man flyger inrikes från Paris till Franska Guyana.

KORSIKA

En fransk ö till.

En fransk öl till. Den här heter Pietrá och är smaksatt av Korsikas nationalträd kastanjen. Ur Läsa, resa, dö:

”Kastanj, liksom myrten, används också till en srot inhemsk produktion av så vitt skilda saker som till exempel marmelader och likörer. Kastanj växer överallt medan myrten plockas på macchian, den frodiga täta vegetation av allehanda buskar, växter och örter som ligger som en matta över det korsikanska bergslandskapet.”

MONTSERRAT

”Rök stiger fortfarande ur vulkanen Soufrières inre på Montserrat i Västindien. På avstånd är det svårt att avgöra om det bara är vattenånga eller innehåller något mer. När man kommer nära är svaveldoften, ungefär som den av ruttna ägg, däremot påtaglig.

– Så länge det ryker är det lugnt. Det är vulkanens säkerhetsventil, säger Sam Sword, som tar tillfället i akt att guida de få turister som idag kommer till ön som kallats Karibiens gröna smaragd.”

Sam kör den smala vägen upp till George Martins studio som idag är en ruin efter en av många orkaner som dragit fram över Karibien.

MYKINES

Ur Djävulens kök:

”Det finns många lunnefåglar på Mykineshólmur och andra öar långt ut, men beståndet har minskat kraftigt och de färingar som fortfarande vill äta lunnefågel köper numera hem från Island, där jakt ännu är tillåten.”

Det står inget i boken att jag förälskar mig i en vacker madrileña på färjan till Mykines. Att inte Färöarna är större än att vi sedan springer på varandra ytterligare några gånger och blir bekanta – ren bonus.

HISPANIOLA

”En stund senare pratar jag med krögaren, Chris Wollacott. På danska. Han kommer från Nya Zeeland. Varför då driva en tysk restaurang i Puerto Plata? Hans förklaring är ganska enkel. Han köpte krogen billigt och ville inte ändra ett fungerande koncept. Kocken hade tysk kokbok.

Och danska? Jo, han hade varit gift i Köpenhamn knappt tio år. Världen är full av expats, folk som flackar klotet runt och bor överallt utom hemma. Hur länge den dansktalande nyazeeländaren stannar på sin tyska krog i Dominikanska republiken är osäkert. Han pratar redan om Sydafrika.

Blodiga biskopsmordet och Lyngsjö

Det här reportaget var det första i min serie om kyrkorna i nordöstra Skåne som publicerades i Kristianstads Journalen. Det handlar om Lyngsjö kyrka.


En mil sydväst om Kristianstad, mitt ute i det öppna landskapet och bara ett stenkast från riksväg 19, lyser den vitkalkade Lyngsjö kyrka i solskenet. En ensam liten bykyrka där byn till synes har dragit sig undan.

Ur ett kulturhistoriskt perspektiv är detta en av nordöstra Skånes absolut mest intressanta kyrkor.

I fjol fick den världsrykte. Då ställdes kyrkans dopfunt ut på British Museum i London i flera månader. Den var utställningens bländverk och uppmärksammades i en lång artikel i The Guardian.

Det var ett blodigt biskopsmord i England år 1170 som gav Lyngsjö kyrka sitt världsrykte 850 år senare. Det kunde nog inte ens Tove Stenmästare fantisera om när han knackade fram det som närmast kan jämföras med en seriestrip om mordet på ärkebiskop Thomas Becket av Canterbury på kyrkans nya dopfunt någon gång i slutet av 1100-talet, som först grovskissats av en tysk mästare.

Kung Henrik II som anstiftade mordet pekas ut med namn och allt.

Frågan är varför just den berättelsen valdes som motiv på dopfunten, men visar det sig, det finns en koppling mellan Lyngsjö och Henrik II.

– Det kan ha med drottning Gertrud att göra, berättar Christina Martinsson, som varit kyrkvärd i Lyngsjö under många år och dessutom guidat i kyrkan. Hon är väl förtrogen med kyrkans alla hemligheter.

Drottning Gertrud hade ett påbrå som skulle platsat i vilken skvallerspalt som helst. Hennes pappa hette Henrik Lejonet och var hertig av Sachsen och Bayern. Hennes mor, eventuellt styvmor, hette Mathilde och var dotter till just Henrik II som beordrade mordet på ärkebiskopen av Canterbury.

Här pekas han ut – Henrik II

Det var den klassiska motsättningen mellan kyrka och stat som ledde till ärkebiskopens död. Thomas Becket såg påven som sin högste ledare och menade att kyrkan stod över den politiska makten.

Efter mordet fick kungen kalla fötter och ångrade sig djupt. Ett led i botgöringen var att berätta om mordet. Det gjorde såväl hans barn som barnbarn. Gertrud lär ha hållit till en del i Lyngsjö, som var en gård under Vä där hon också sägs ligga begravd. Lyngsjö låg längs den gamla pilgrimsleden och historien om mordet på den helgonförklarade Thomas skulle nå många just här.

Det kan ha varit drottning Gertrud som byggde kyrkan.

Det är inte bara dopfunten som Lyngsjö kyrka kan skryta med.

Framför altaret i koret finns ett antemensale, ett förstycke, som också har ett högt kulturhistoriskt värde. Eftersom det just nu är på restauration hos experter i Köpenhamn får Christina Martinsson beskriva det:

– Detta gyllene altare är det enda bevarade i Skåne. Ett enastående arbete i förgylld koppar och Maria med Jesusbarnet omges av bibliska figurer som Moses och Salomo och flera andra.

Konstverket är troligen tillverkat på 1150-talet av en tysk eller italiensk mästare som samtidigt arbetat med domkyrkan i Lund. Det kan ha varit en del i drottning Gertruds hemgift och på den vägen hamnat i Lyngsjö.

Antemensalet ställdes ut på Baltiska utställningen i Malmö 1914 och fick stor uppmärksamhet.

Ovanför altaret sitter kung Carl XI:s och drottning Ulrika Eleonoras namnchiffer. Tidigare satt danska kungars namn på platsen. Oscar II:s sigill hänger på läktaren.

När vi står vid altarringen i koret lyfter Christina Martinsson blicken mot taket. Väggarna är vitkalkade, men bakom det vita framskymtar det målningar som tros vara lika gamla som kyrkan. En del av dem ser man inte då ett nytt innertak döljer delar av målningar. Allt har varit överkalkat men fragment har försiktigt lockats fram igen.

– Det var först på 1950-talet som man upptäckte de här målningarna som sannolikt är gjorda av Finjamästaren, säger Christina Martinsson och pekar särskilt på bilden av en ängel som sitter över triumfbågen mellan kor och långhus.

Man vet egentligen inte vem Finjamästaren var, en dansk eller tysk kyrkomålare. Ett av hans främsta verk finns i Finja kyrka och av det har han fått sitt tillnamn. Finjamästaren levde under andra halvan av 1100-talet.

I norrväggen i koret finns en nisch i storlek av en garderobsdörr. Det är Dödens port som numera är igenmurad. En gång var Lyngsjö tingsort i Gärds härad och 800 meter norr om kyrkan, strax söder om stärkelsefabriken låg galgbacken. När den dödsdömde fått sista nattvarden leddes han ut genom Dödens port och vidare till galgbacken.

Den sista avrättningen i Lyngsjö skedde så sent som 1836. Det kan ha varit 19-årige Nils Månsson från Östra Sönnarslöv som hängdes efter rånmord.

Christina Martinsson berättar att kyrkan har haft en absid också tidigare, men att den är borta. En absid är en halvrund tillbyggnad av koret.

Kyrkovaktmästaren Henrik Kalling tar med mig på en guidad tur upp i kyrktornet. Jag vill se de båda klockorna. Framförallt den mindre av dem.

På väg uppför skrangliga och branta trätrappor stannar Henrik Kalling och visar mig var det en gång i tiden fanns en liten loge där förnäma kyrkobesökare, kanske ett kungapar eller någon storman, kunde sitta och följa mässan. Det är ett bevis på att kyrkan är en så kallad patronatskyrka. En storman kunde i princip hålla kyrkan som sin egendom, tillsätta prästen själv och kanske till och med få en liten inkomst.

Kanske var det ingen storman. Kanske var det drottning Gertrud.

Den stora klockan högst däruppe är ganska anonym och utan inskriptioner. Den lilla klockan är betydligt yngre. Den har skänkts av Pehr Peterson från Hommentorp som for till Amerika och blev en riktigt rik man i Chicago. Klockan lät han gjuta i New York och skeppa till det gamla landet.

Med inskriptionen:

Åt Lyngby kyrka af Peher S. Peterson, Chicago, A.D. 1889”.

När Kristianstadsbladet uppmärksammade den storstilade donationen låtsades man inte om felskrivningen utan refererade inskriptionen, troligen medvetet, att klockan dedikerats åt Lyngsjö kyrka.

Så fel det blev käre Peher…

Lyngby, öster om Everöd, har ingen kyrka. Förargligt, men mänskligt och få ser felskrivningen där klockan hänger i tornet. Stavningen av Pehr är också förvillad.

I vapenhuset, alltså alldeles innanför entrén till kyrkan, hänger sju träskovlar på den södra väggen. De är platta och vittnar om en gammal tradition som innebar att de anhöriga själva skyfflade jord över kistan i samband med en begravning. Sista gången skovlarna användes i Lyngsjö var 1923.

Här, alldeles vid porten, sitter också några minnesstenar inmurade i väggen. En av dem är gravstenen för häradsdomaren Rasmus Thomeson som begravdes inne i kyrkan 1690 och hans hustru Anna, som dog redan 1684. Rasmus far, Thomas Rasmusson, var anfader till den skånska släkten Trägårdh.

Där finns också en sten över en kunglig befallningsman som om jag tolkar det korrekt heter Anthoni Perment och dennes dotter som avled bara tolv veckor gammal i slutet av 1600-talet.

Står man ute, väster om kyrkan och spejar mot tornet ser man att det sitter tre siffror på väggen. 767. På den norra väggen, runt hörnet, sitter ettan.

– Det var en renovering av kyrkan 1767 då tornet förstärktes, det höll på att rasa, men jag vet inte varför årtalet har delats upp på det sättet som det har gjorts, säger Christina Martinsson.

Det ser en aning märkligt ut.

Kyrkan omges av kyrkogård med en del gravar. Från kyrkogården går det grindar ut, inte bara österut mot parkeringen, utan också i andra riktningar. Utgångar som bara leder ut på åkrar och fält.

– Det är så att byn Lyngsjö har legat med hus runt kyrkan tidigare, men att dessa försvann i samband med skiftet, berättar Christina Martinsson.

Kanske ledde till och med den västra entrén till vägen mot Hommentorps station.

I dag ligger byn Lyngsjö istället öster om riksväg 19.


Du kan hålla dig uppdaterad och läsa på krj.se. Just nu är tre kulturreportage om nordöstra Skånes kyrkor publicerade. De är Lyngsjö, Norra Ströö och Ivö.

1300-talets byggfusk

Under roadtrippen i England fick jag en förfrågan från ett bibliotek att komma och prata om landet. Jag tackade ja. Sen tänkte jag efter.

Första kontakten med Storbritannien. Brevvän i 10-11-årsåldern. Miss Margret från Chesterfield. Hon hade fräknar, krulligt svart hår och hemstickad kofta.

2007 gjorde jag en mc-tur i Midlands. Då kunde jag inte låta bli att åka till Chesterfield för att se brevlådan och huset där mina brev ramlat in. 5, Pevensey Avenue. Huset var öde. Jag tog in på hotell över natten. I rummets telefonkatalog gjorde jag en slagning på hennes namn. Ingenting. Borta.

Namnet Chesterfield associeras till cigaretter. Tobaksdistrikten i Chesterfield county i Virginia har sannolikt hämtat namnet från Derbyshire.

På stadsbiblioteket i Helsingborg lyssnade jag på LP-skivor. En av dem var Ruben Nilssons Fimpen och tändstickan:

”Å kors så rysligt intressant, goddag” sa fimpen milt

”Jag är av gammal god familj, av ätten Chesterfield.

Det var ett misstag troligtvis, att jag blev kastad bort

man brinner i sin ungdomsvår… och därför blir man kort.”

Namnet Chester kommer från romarna. Finns på många håll i Storbritannien. Det är egentligen samma ord som i castle, slott eller borg.

Chesterfieldfåtöljer, -soffor har ni kanske också hört talas om. Stabila, robusta skinnmöbler som kännetecknas av att de har lika höga armstöd som rygg.

Chesterfield i sig saknar attraktioner förutom sitt knasigt vridna kyrktorn.

Det sägs att en smed skulle sko fan själv och med vilje slog in en stor spik i foten på honom. Han blev så förbannad att han for upp och lappade till kyrktornet som snurrade runt.

Fast det är nog mer sant att när kyrkan byggdes på 1300-talet hade många av de dugligaste hantverkarna dukat under i digerdöden och glada amatörer fick chansen. Trävirket man byggde med hade inte fått torka tillräckligt. Sen la man blytak på och när det värmdes av solen på ena sidan och låg i skuggan på den andra så torkade det inte riktigt i samma fart och därmed kunde det dra turister. Rent byggfusk alltså.

Fotbollslaget som numera harvar i de lägre serierna kallas ”spireites” efter det skruvade taket. De förlorade så sent som i går mot Halifax (2-0).

Chesterfield ligger i Derbyshire, bland kullar och småskogar, ängar och får. Hade jag inte googlat och fått reda på att Sjumilaskogen inspirerats i East Sussex hade jag absolut sagt att det är här i Derbyshires gröna landskap som Nalle Puh går sina filosofiska promenader med Nasse vid sin sida.

Chesterfield är också ett England.

I boken Läsa, resa, dö finns mer om Chesterfield och mc-turen 2007. Den finns på Bokus.