Medaljchans?

Förslaget om att åter igen börja hänga medaljer om halsen på samhällsmedborgare som gör sig förtjänta av särskild uppmärksamhet är det mest korkade jag har läst. Om jag förstått det rätt funderar regeringen på det och förslaget kommer ursprungligen från Miljöpartiets Carl Schlyter.

Gärna medalj men först en rejäl pension, hette det en gång i tiden. I dag får man ändra önskan om en rejäl pension till åtminstone en anständig.

När jag skrev boken GUYANA – rapport från ett falnande eldorado gick jag igenom matrikeln över riddarna av Svärdsorden på jakt efter slavägaren C G Dahlberg i Surinam. Om man tidigare tvivlat på var Sverige stod i andra världskrigets inledande fas så finns där tillräckliga bevis.

Följande är ett kort utdrag ur min bok som du enklast köper hos Bokus.


Dahlberg och hustrun reser samma år som plantagen avyttras till Amsterdam för att stanna en tid och han sänder än en gång en stor samling naturalier i flaskor med sprit vidare till Stockholm och slottet, men nu heter kungen Gustav III och han har andra intressen än sin pappa.

Det hindrar inte att Dahlberg blir riddare av Svärdsorden i november 1775. Kanske får han upprättelse för sin insats vid Dalupproret många år tidigare. Svärdsorden delas ut till militärer. I matrikeln över alla de som utsetts till riddare av Svärdsorden hittar jag Carl Gustaf Dahlbergs namn på en lös lapp som lagts in i den handskrivna liggaren.

Där står det att läsa:

Förbigången riddare av Svärdsorden. 1775 den 27 november, emellan No 1770-1771.

Carl Gustaf Dahlberg, öfverste luitenant i Holländsk tjenst och Justitie råd i Surinam. Död 1781 den 6/9.”

Den kungliga svenska utmärkelsen Svärdsorden har många fina proselyter i matrikeln. Slagskeppet Bismarcks fartygschef Ernst Lindemann är en. Hermann Göring en annan.

Den handskrivna lappen som lagts in i matrikeln över riddarna av Svärdsorden och som bevisar att slavägaren CG Dahlberg mottagit medaljen.

Överhuvudtaget är matrikeln för Svärdsorden fullklottrad med tyskar under 1930- och inledningen av 1940-talet. Först därefter dyker enstaka namn för britter och amerikaner upp. Hittas hos Riksarkivet.

Det eviga regnets dag

Min bok om resan i Guyana består av tre delar. Om Franska Guyana, Papillon, fångkolonierna och en okänd dansk som kanske var Papillons verkliga förebild, om Surinam och jakten på plantageägaren Dahlberg och den röda ibisen och om Guyana, där jag pustar ut hos Colin, trampar jaguarstigar och söker klipptuppen, cock-of-the-rocks. Det här utdraget ur boken är från Surinam. En utflykt i regnskogen.

Boken Guyana – rapport från ett falnande eldorado hittar du på Bokus.


Detta, det eviga regnets dag, håller sig de allra flesta flygfän hemma. Vi siktar och får båda bilden på en fiskgjuse som patrullerar Commewijnefloden där vi drar fram. I ett träd sitter en krabbvråk. Den sitter allra högst upp i ett dött träd och följer båtens väg noga med sin skarpa blick. Krabbvråken lever som det låter uteslutande på krabbor som den fiskar i floden. Därför syns den oftast just invid floder och vattendrag, i de svarta mangroveskogarna. Krabbvråken har en kraftig böjd näbb som den lätt bryter upp krabbskalen med och drar ur det gottigaste. I Surinam kallas den krabu-aka. Den ser lika genomsur ut som vi känner oss.

En savanngam passerar ovanför oss. Först misstänker jag att det är den vanligare kalkongamen, men när jag förstorar bilden ser jag att huvudet inte är rött utan tydligt gult, nästan gyllene. Och då är det definitivt inte solen som spelar ögonen ett spratt. Helt säker på identifieringen kan jag ändå inte vara, skogsgamen är ett alternativ. Den är lite större än savanngamen och storleken är omöjlig att avgöra på några hundra meters håll kikande i en 400 millimeters optik.

Dirk och jag fyrar av våra kameror samtidigt, kollar och jämför. Valencia har pratat om den röda ibisen. Det är den vi vill se. Fånga på bild.

Jan Lindblad har skrivit en hel bok om den röda ibisen, Resa till röda fåglar. Han åker till Trinidad i sin jakt på den röda ibisen i början av 1960-talet med kilovis av kamerautrustning, film och framkallningsvätskor. Den scharlakansröda ibisen heter eudocimus ruber på latin och korikori i Surinam.

På långt håll i regnstorm. Ändå. Den scharlakansröda ibisen.