Uppstart för Uppåkra

I morgon måndag drar utgrävningarna vid Uppåkra igång. Jag var där i våras och pratade med arkeologerna som ska göra’t.


Mats Roslund och Torbjörn Ahlström flanerar över gräsplanen som breder ut sig alldeles väster om Uppåkra kyrka, ett stenkast från Lund. De tittar, pekar och småpratar.

Under fötterna på dem väntar Europas intressantaste järnåldersby på att få avslöja sina hemligheter. En drygt fyrtio hektar stor, ren och skär, fyndgömma.

Mats Roslund och Thorbjörn Ahlström vid Uppåkra.

Uppåkra var mer än en bosättning. Det var ett maktcentrum under tusen år, från 100-talet före Kristus till Harald Blåtands tid i slutet av 900-talet, då Lund etablerades i samband med kristendomens inträde.

En rik och spännande epok var över. En ny var på väg.

Källorna är få om den förkristna tiden. Nu ska mer kunskap grävas fram. I september startar utgrävningarna. Mats och Torbjörn, båda professorer i Lund, leder arbetet och deras optimism över vad de ska komma att hitta är stor, trots att tusentals fynd redan avslöjats i Uppåkra.

– Ändå är 99 procent av platsen ännu inte kartlagd, säger Mats Roslund.

Det unika med Uppåkra är storleken, fyra gånger större än Birka, och den långa period den spelade en roll.

Mats Roslund sveper med armen över det solblänkande platta och öppna landskapet och beskriver Uppåkras naturliga gränser med Gullåkra mosse och sedan utlöparen av Romeleåsen i söder och sydost, Höje å i norr och öster och Sege i västsydväst.

När arbetet drar igång på allvar är det kanske ändå inte de rent fysiska fynden man ser mest fram emot att kunna kartlägga. Det handlar om att få jorden att berätta.

– Genom jorden kan vi få DNA, virus och bakterier att kasta nytt ljus över historien, berättar de.

Osteologen Torbjörn Ahlström:

– Förr har man alltid gått på ben och benrester. Nu tar vi ut en jordpelare och går igenom lager för lager. Lagren tidsbestäms med C14-metoden och sedan undersöker man den närmare i mikroskop och gör analyser.

– Det är ett pionjärprojekt. Vi kan avgöra vilka människor som var på besök, kanske till och med ta reda på vad det var för någon som satt och spottade öl på golvet på vintern år 463, ler Mats Roslund.

Förr sållades kulturjorden bort. Nu kan man utnyttja den guldgruva för forskningen som den i verkligheten är. Torbjörn Ahlström kallar det inget mindre än en naturvetenskaplig revolution.

Det går förhoppningsvis att hitta aska från något av de stora vulkanutbrotten i Europa på 500-talet, eller att följa spåren av den Justinianska pesten i mitten av 500-talet som också drabbade Norden.

Frågorna man hoppas få svar på är många. Vad åt man? Vad drack man? Var kom man ifrån?

Mikroarkeologiska metoder i kombination med synkontronljus i forskningsanläggningen Max IV i Lund kan ge nya oförutsägbara avslöjanden om byggnaderna, som man idag bara hittar stolphål av.

Mats och Torbjörn har en smittande entusiasm för projektet. Två män i mogen ålder med upptäckarglädjen kvar för vad de kan komma att hitta.

De vet en hel del redan.

De vet att Uppåkra var en hednisk plats där det fanns ett kulthus under många sekler. Under 2000-talets början grävdes det tempelliknande huset ut och det konstaterades att religiösa ritualer ägt rum där under flera hundra år.

På Historiska museet i Lund finns en hel utställningssal där man förutom många andra fynd hittar de kända små guldplaketterna som troligen föreställde gudar och hade flera religiösa innebörder. Nästan en sorts forntida samlarbilder.

– Kulthuset har etablerats under romersk järnålder och Uppåkras dominans över landskapet startade kring år 2-300 efter Kristus, säger Mats Roslund.

Han tillägger:

– Det är extremt ovanligt att en bosättning med konstant makt har funnits på ett och samma ställe under så lång sammanhängande tid. Under både äldre och yngre järnålder.

En förklaring till ett månghundraårig samhälles överlevnad stavas korv och öl. Här fanns mat. Och en möjlighet att försvara sig. Öltillverkning och en större vapendepå har hittats i Uppåkra.

– Betydelsen av god mat och vältalighet är belagt med inskriptioner på åtskilliga runstenar, berättar Mats Roslund.

Nu riktar forskarna sitt fokus på det stora huset. Det man kallar för hövdingahallen. Ett 40 meter långt residenshus som ligger på en hög punkt med milsvid utsikt över slätten. Här hölls gillen och samråd bara ett tiotal meter bort från gudarnas hus. Här flödade ölet och korvarna. Här spanns nätverk och koalitioner, sprängdes vänskapsband och knöts nya.

Fynd visar på vidsträckta kontakter.

Uppåkra var inte i första hand en handelsplats utan snarast ett slott med ett slottskapell. Här bjöds andlig och lekamlig spis.

– Det här sambandet mellan gudar och människor och kontinuiteten i kulturlagren ger oss unika möjligheter att studera förändringar i ekonomi, ritualer och social samvaro under hela järnåldern, säger Mats Roslund.

Roslund poängterar att det inte bara handlar om att gräva ut inne i byggnaderna, utan att marken utanför husgrunden kan vara minst lika rik på hemligheter.

– Hur gjorde man med sopor och skräp? Jo, man bar helt enkelt ut dem och dumpade runt knuten. I soporna kan man spåra mycket intressant, säger Roslund.

Det var redan 1934 som arkeologen Bror-Magnus Vifot satte spaden i jorden vid Uppåkra. När beredskapsarbetare på 1930-talet tog markprover och sökte bästa jorden för sockerbetsodling hittade man här ett stort sammanhängande område rikt på fosfater. Det kunde bara betyda att det varit bebott under många år.

Vifot visste inte att han då tog de första spadtagen i ett gigantiskt jordagods..

En undersökning av forskare från Bornholm med metalldetektorer långt senare avslöjade ungefär 28 000 föremål från förromersk och romersk järnålder.

Det finns också spår ännu längre tillbaka. Vid bårhuset intill Uppåkra kyrka finns en stenåldersgrav. Det finns också några andra tydliga forntida gravhögar inom området. De äldsta fynden härrör från 13 – 11 000 år före Kristus.

Tusentals skånska skolbarn i elvaårsåldern kommer varje termin till Uppåkra och får lära sig om platsen och historien på Uppåkra Arkeologiska Centrum. Och de får prova på att vara arkeolog. Ibland med uppseendeväckande resultat:

– Vi hade en elev för något år sedan som hittade en mjölktand från ungefär år 100 före Kristus, berättar guiden Sofia Winge, och naturligtvis är inget samhälle, eller by, komplett utan att barnens stoj och lek har sin plats. Så var det också här för 2 000 år sedan.

Om fyra år vet vi ännu mycket mer om livet i Uppåkra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s