I mitt skrivande har jag nu nått tågresan mot Tacna i Perú. Det är nästan exakt ett år sedan jag skumpade åstad genom Atacamaöknens norra delar från Arica till systerstaden Tacna. Här ett utdrag:
Resan till Tacna är en speciell utflykt. Tåget tutar avgång klockan tio på förmiddagen i Arica och en halvtimme tidigare, klockan 0930 är vi framme. Då har vi rest i en och en halv timme.
Det är ungefär sex mil men två timmars tidsskillnad mellan Arica i Chile och Tacna i Perú.
Tåg och tåg. Det är en rälsbuss, en motorvagn. Nummer 261. Som en trimmad spårvagn far den iväg på ett spår som ser både smalt, klent och rangligt ut. Det är så ojämnt och färden så sladdrig att man förväntar sig ständiga urspårningar och åksjuka medresenärer. Nu inträffar emellertid varken det ena eller det andra.
Den går i alla fall. Återupptog trafiken bara dagar tidigare efter att ha varit ur drift en tid på grund av problem med, enligt Google Translate, motor, tryckmätare och cylinderhuvudena. Det sistnämnda misstänker jag handlar om det vi kallar topplocket. Artificiell intelligens är ibland mer art än intelligens. Vackert så.
På hemsidan för regionen Arica-Parinacota sprudlar kommentarerna över den återinsatta trafiken. Man räknar optimistiskt med uppåt 500 passagerare varje vecka på den enda dagliga turen som utgår från Perú och återvänder samma dag. Banan är Perús enda internationella järnväg. Turisttrafiken avlastar gränsövergången Chacalluta.
Perús konsul i Arica, Patricio Lindeman (anar vi en avlägsen släkting till Valfrid Lindeman?) är mycket nöjd med tåginitiativet. Släktingar och vänner får nära till varann.
Enkelresan kostar 18 peruanska soles, ungefär 50 kronor och du måste köpa biljetten på plats, på stationen, senast dagen före avfärd.
Arica och Tacna är systerstäder om än väldigt olika. Liksom Arica hörde till Perú före 1880 så tillhörde Tacna Chile efter kriget och fram till 1929.
Boken kommer i bästa fall ut under hösten 2024. Håll utkik. Skicka ett mail om du vill boka ett ex redan nu. Gracias!
Kosmopoliten 