Som racerförare bör man hålla sig på spåret. Som författare är det utflykterna utanför spåret som ger mest. Associationerna som löper i hjärnans vindlande labyrinter, knyter ihop och ger nya bilder.
Jag läser Björn Kumms utmärkta om än korta bok om Fidel Castro och lär känna en mycket komplext sammansatt människa. När jag gick hem från bion i går efter filmen om Kal P Dal inser jag att de båda har slående många likheter i sin personlighet.
Men, hur mycket man än läser om Fidel så är det när jag ramlar in på några rader som nämner hur den Fidel närliggande 26 julirörelsen kidnappar Juan Manuel Fangio i Havanna som jag stannar upp i läsandet och sammanflätar gamla kunskaper med nya.
Det finns en film som handlar om den här rätt beskedliga kidnappningen som närmast blev en social träff där revolutionärer och kidnappningsoffer gemensamt kollade racing på TV.
Jag mötte Fangio i Buenos Aires. Skriver i den kommande boken:
”Mellan costaneran och Puerto Madero, längs den breda strandpromenaden ligger Paseo de la Gloria. En rad med statyer av argentinska hjältar ur sportens värld. Där står Guillermo Vilas, tennisspelaren, som var Björn Borgs kompis, och där ett par fotbollsskor. Det är Lionel Messis. Han är avsågad jäms med fotknölarna och bortforslad av någon företagsam supporter som inte nöjde sig med näsan.
Raceresset och flerfaldige F1-mästaren Juan Manuel Fangio höjer handen till en hälsning.
Fangio som stod på flygplatsen Ezeiza, hälsade och välkomnade racerförarna som skulle köra Argentinas Gran Premio för Mercedes-Bendz 1962. Bland dem förra veterinärassistenten Ewy Rosqvist från Stora Herrestad utanför Ystad och hennes kartläsare Ursula Wirth.”
Juan Manuel Fangio var i Kristianstad några år tidigare. Det spektaklet har jag skrivit om såväl i Kristianstad kommuns jubileumsbok när staden fyllde 400 år, som i biografin över spelemannen Hakon Swärd:
Hur det gick för Fangio i Kristianstad 1955? Han vann.
Hur det gick för Ewy Rosqvist och Ursula Wirth i Argentina 1962? De vann.
För Fidel gick det bättre än för Che Guevara och Kumms biografi över kubanen gav mersmak så nu har jag köpt hem även hans bok om argentinaren.
Läs själv: Fidel av Björn Kumm (2013) – Tack för i afton, om spelemannen Hakon Swärd av Per Erik Tell (2008) – Renässansstaden i Vattenriket, Kristianstad 400 år (2014).
Och är du intresserad av racing så hittar du en bit om Jim Clark och Zandvoort här.
Kosmopoliten 